Steinbeck: När betalar sig Jämtkrafts miljardsatsning?

Många kommuner äger vattenkraft eller värmekraft, men bara få har spekulerat i vindkraft. Östersund är ett undantag. De senaste åren kan man se hur andra kommuner avvecklar sina vindkraftverk. Efter åratal av förluster vill man gå vidare. 

Det har inte gjort intryck på Jämtkraft, som investerat 1,2 miljarder kronor i vindkraftverken i Hocksjön. Det motsvarar 75 000 kronor för en tvåbarnsfamilj i Östersund.

Det kan vara kommunalt rekord. Endast Skellefteå kommun är i närheten. Skelleftekrafts anläggning Blaiken, med dess 150 meter höga verk som driftsattes 2013–2014, är en enorm kommunal kapitalförstöring. Hocksjön, med sina 23 stycken 230 meter höga verk, driftsattes i slutet av 2022, nästan tio år efter Blaiken. 

Man kan fråga sig hur Östersunds beslutsfattare analyserade Blaiken innan man satte igång.

”Jag ser vindkraftsutbyggnaden som en solidaritetshandling för jorden… Vi ska rädda jorden tillsammans, vi som är här, faktiskt nu.”

Berit Högman (S), landshövding i Västernorrland, vid invigningen av Hocksjön.

Vid invigningen var många på plats. Solen sken. Man åt och drack gott. En orkester spelade.

Trots att investeringen är så stor vägrar Jämtkraft lämna ut information om när man beräknar att investeringen i Hocksjön har lönat sig. Precis som Blaiken i Skellefteå saknar Jämtland tillräcklig överföringskapacitet till södra Sverige för att kunna sälja all el som skapas när det blåser.

Man kan undra över ivern i Östersund. Är Jämtland verkligen lämpligt för vindkraft? Den moderna vindkraften utvecklades först med små verk i Kalifornien, som har ett milt klimat med torka och värme.

Redan i Spaniens milda klimat kan regn halvera rotorbladens prestanda efter bara 13 år. För att hindra detta förstärks rotorbladen med olika kemikalier. 

I Skandinavien belastas verken av snö, hagel och frostsprängning. För så stora verk som de i Hocksjön räcker det med några millimeter ojämnt fördelad isbeläggning för att obalanser och vibrationer ska skada turbinen eller i värsta fall få hela verket att rasa.

Dagens verk är så höga att temperaturskillnaderna inom rotorbladens svepyta kan vara flera grader. Detta gör att rotorbladens isbeläggning växer i rasande fart. Iskastning kan börja bara en halvtimme efter driftstart.

”Jag är alldeles varm, det är så häftigt, det är så roligt. Det är ett stort projekt som ska producera under lång tid … jag har fått vara med ända från beslut till det här. Och det är så bra gjort!”

Kerstin Arnemo, styrelseordförande i Jämtkraft, vid invigningen av Hocksjön

När jag frågar Jämtkraft vad man gör för att hantera isbeläggningen på rotorbladen svarar man att man stänger av verken och väntar tills isen släpper vid töväder, varpå verken kan köras igen. Det är ansvarstagande, men det låter som en dålig affärsidé att köpa en maskin man inte kan använda på vintern i … Jämtland.

Människor skickar bilder till mig som visar hur vindkraftverk, efter bara några års drift, har sprickor i fundamenten. Sprickor som växer.

Det har inte gått bra för andra vindkraftsanläggningar med samma höjd som Hocksjön. Björnberget driftstoppades redan efter två år eftersom rotorbladen gick sönder. I Aldermyrberget rasade ett verk. Försäkringstvist och konkurs följde.

Hocksjön nådde bara 56 procent av sin beräknade årsproduktion 2023. När jag frågar hur mycket el anläggningen producerade 2024 vill man inte svara. Det är en affärshemlighet.

Det är lätt att räkna ut att Hocksjön måste ha kostat mer än det smakat. Jämtkraft försäkrar att varje kilowattimme säljs på den marknad som är mest lönsam för stunden. 

Med tanke på att elektricitet inte kan lagras kan man fråga sig hur man säljer elen när priset är högst. 

Det råkar ju numera vara när det är vindstilla.