Otänkbart att exploatera Ovikenområdets alunskiffrar

 De senaste decennierna har prospekteringsföretag från bland annat Australien och Kanada provborrat i Ovikenområdets alunskiffrar. Lika länge har vi fyra kommuner som omger Storsjön förklarat att alla planer på storskalig gruvdrift i den porösa bergarten är otänkbar, eftersom vi värnar vår miljö och Storsjöns vatten.

Det finns stora men låghaltiga förekomster av uran, vanadin och andra metaller i den porösa bergarten alunskiffer i ett område nära Storsjön i kommunerna Berg och Åre. Just nu är det australiensiska Aura Energy som vill få tillstånd att öppna dagbrott för brytning av många ton varje år. Först i elva år, därefter gärna i hundra år till. 

Gruvdrift i alunskiffer är något annat än gruvdrift i urberg, och vi motsätter oss bestämt alla sådana planer. De berg av krossad alunskiffer som den tänkta gruvdriften skulle resultera i lakar nämligen ur sig svavelsyra, giftiga tungmetaller och radioaktiva ämnen när de kommer i kontakt med luft och vatten. Risken vore överhängande för att omgivande landområden och Storsjöns vatten skulle förorenas. Detta är lärdomar vi drar från de två jämförbara och närliggande exempel som vi känner till. 

Gruvdrift i alunskiffer bedrevs i Ranstad, mellan Skövde och Falköping, på 1960-talet. Skalan var mycket liten jämfört med vad som nu planeras i Ovikenområdet, men spåren och miljöpåverkan efter verksamheten kommer enligt Länsstyrelsen i Västra Götaland att finnas kvar för all framtid.1 Efterbehandling av området har enligt bedömningar kostat en halv miljard kronor.2 

I programmet för kontroll och skötsel av Ranstad, som upprättades år 2018 då platsen klassades som Sveriges andra miljöriskområde, står att läsa att lakresterna är vittringsbenägna och att området har efterbehandlats genom tätskikt, dräneringsskikt och skyddsskikt som inte får skadas. Där står att uran och många andra toxiska metaller riskerar att lakas ur om det tränger in syre i deponin.

Ett många gånger större avfallsberg några kilometer från Storsjön skulle innebära oacceptabla miljörisker. 

Talvivaaragruvan i Finland, där utvinning inleddes 2008, är det andra exemplet. Där exploaterades svartskiffer som liknar alunskiffer. År 2012 orsakade läckage av förorenat vatten omfattande skador på närliggande vattendrag med förhöjda halter av bland annat nickel, zink och uran. Att det som har beskrivits som den största miljökatastrofen i Finlands historia kunde ske trots modern teknik och stränga miljölagar stämmer till eftertanke. 

Vi har stor förståelse för att innovationskritiska metaller3 behöver utvinnas och vi står helt bakom den utfasning av fossila bränslen som pågår. Men ingen metall är så kritisk att Storsjön är ett rimligt offer.

Vi ser däremot med entusiasm på en snabb teknikutveckling och cirkulära flöden där metaller återvinns. Northvolts nyligen presenterade batteriteknik som är fri från konfliktmetaller är ett bra exempel.4

Vi är stolta över vår region som bland mycket annat levererar ett stort nettobidrag av el till övriga landet. Det finns också planer på att förädla en större andel av elen här på hemmaplan, vilket skapar arbetstillfällen och regional utveckling utan att riskera livsmiljön för kommande generationer. 

Politiska majoriteter från Berg, Krokom, Åre och Östersund varnade redan för tio år sedan för att gruvdrift i Ovikenområdet skulle hota Storsjön, och argumenterade i debattartiklar och i ett upprop till regeringen för att berörda kommuner borde ha vetorätt mot prospektering i alunskiffer.5

Alla planer på storskalig exploatering av alunskiffer invid Storsjön är otänkbara. 

Therese Kärngard, S, Bergs kommun 

Lena Kjellsson, C, Bergs kommun 

Daniel Danielsson, M, Bergs kommun 

Maria Jacobsson, S, Krokoms kommun 

Stina Kimselius, M, Krokoms kommun 

Kjell Sundholm, KD, Krokoms kommun 

Ulrika Wassdahl, JVK, Krokoms kommun 

Karin Jonsson, C, Krokoms kommun 

Marie Svensson, V, Krokoms kommun 

Martine Eng, S, Åre kommun 

Daniel Danielsson, C, Åre kommun 

Niklas Dauson, S, Östersunds kommun 

Effie Kaurlos, C, Östersunds kommun