Makten får aldrig bli given

Därför är det glädjande att det nu rör på sig lite grann – åtminstone i kommunvalen.

I Strömsund har Socialdemokraterna varit största parti sedan kommunsammanslagningen 1974.
Det tror jag inte är bra, vare sig för kommunen eller för partiet.
Med besittningsrätt på makten är risken att man slutar kämpa för väljarnas förtroende.
Lidande blir kommuninvånarna.

Utvecklingen den senaste mandatperioden har också varit dyster. Befolkningen har minskat med över 500 personer räknat fram till halvårsskiftet 2026.
Arbetslösheten är den högsta i länet, gymnasiebehörigheten är fortsatt låg – och kommunen har också rasat i den årliga företagsrankingen.

Strömsund är ett starkt sossefäste men uppenbarligen inte så starkt.
Moderaterna håller nu på att göra historia och kan komma att gå om S som största parti.
Återstår att se om nästa styre kan vända utvecklingen.

Jag tror att Strömsund har stor potential.
Här finns redan många duktiga företagare och ett starkt draglok i engcon, som dessutom vill fortsätta investera i hembygden. Samtidigt ligger nyföretagandet över rikssnittet.
Turismen är också på frammarsch, där Vildmarksvägen lockar allt fler besökare.

Socialdemokraterna har haft en lojal väljarbas i hela Norrland men ser nu ut att tappa i kommun efter kommun.
I länet är det bara i Härjedalen man går framåt.
En lojal väljarbas gör att man fortfarande behåller makten på många håll, men signalen är ändå tydlig.
Er makt är inte given.

Just striden om landsbygdsväljarna är intressant.
Och den handlar inte om höger eller vänster.
Det är mycket mer konkret än så.
Vem ska bestämma över skolan, äldreboendet, skogen och ja … marken där du bor?

Just nu förväntas vi upplåta mark till vindkraftverk och gruvor, samtidigt som samhällsservicen monteras ner.
Den kommunpolitiker som tar strid mot den här koloniala inställningen från statligt håll har nog mycket att vinna.