"Vi säger inte pojkar eller flickor här"

Tidigare i år presenterade Krokoms kommun nyheten att de hade HBTQI-certifierat tre förskolor: i Nälden, Ytterån och Trångsviken.

Utbildningsprogrammet säljs in av RFSL, en organisation som till stor del finansieras av skattemedel.

Certifikatet ska visa att förskolan på ett bättre sätt lärt sig att bemöta och inkludera HBTQI-personer.

Men vad innebär det rent konkret?

JT har ställt en rad frågor till rektorn för de tre förskolorna, Emma Holmvall, som svarar i en separat artikel.

Vi har också pratat med föräldrar som riktar stark kritik mot certifieringen, vad den har lett till och att den införts utan en tillräcklig dialog.

– Det här har smugits in, säger en förälder, Richard Wängåker, och utvecklar:

– Jag hade en pratstund med Emma (Holmvall) som varade i ungefär en timme, men det jag efterfrågade var en öppen dialog mellan föräldrar, henne och eventuellt politiker. Hon erbjöd då detta i samband med invigningsceremonin med bandklippning, tal, fika och allt runt omkring. Inte direkt en miljö för att diskutera retoriken och det praktiska innehållet – tvärtom den sämsta miljön för dem som har frågor eller inte håller med!

Invigningen ägde rum i somras. Hur har då utbildningen sedan dess implementerats i vardagen? Richard Wängåker berättar om en händelse:

– Jag kom till avdelningen en dag och skulle hämta mitt barn och sa ”hej då, flickor” till några barn som satt och lekte. Då kom det fram en pedagog och sa: ”Vi säger inte pojkar eller flickor här.” Man ska inte säga han eller hon eller prata i termer av mamma eller pappa, eftersom det riskerar att göra att någon känner sig utanför, säger Richard men poängterar:

– Jag har inte hört någon säga något sådant till någon annan förälder på någon annan avdelning eller till mig igen i efterhand. Jag tror att de flesta pedagoger försöker hålla sig innanför en gräns de känner sig bekväma med.

Richard känner dock en maktlöshet inför att hans barn introduceras för något som han själv inte gett samtycke till.

– Det kokar ju ner till vem som har rätten till barnen – är det föräldrarna eller är det staten? Den biten som rör hur vi benämner kön ska skolan överhuvudtaget inte ta i utan föräldrarnas samtycke, säger han och fortsätter:

– För mig handlar detta inte alls om homosexualitet eller sexuell läggning. Jag har inget emot människors personliga läggning eller val. Jag är också bekväm med att man arbetar utifrån allas lika värde. Men jag tycker att barn ska få vara barn så länge de är barn. Rent lagmässigt har rektorn och förskolor rätt att ta vilka utbildningar de vill internt, men de har inte rätt att lära ut vad de vill. Jag är inte intresserad av att mina barn ska användas politiskt, färgas av direkt politisk retorik eller användas i politiskt färgade experiment.

Richard Wängåker pekar också på att det inte finns några långsiktiga studier som styrker att sådana här ”pedagogiska grepp” skulle ge något resultat.

– Mina barn ska inte vara de första i ledet att testas på, och jag tror heller inte att utfallet i längden är positivt. Skolor och förskolor ska förhålla sig till beprövad och vetenskaplig undervisning och pedagogik. Jag personligen tror att det förvirrar barn om deras identitet. Att barnen, fröknarna eller jag som förälder ska undvika att säga ”pojkar eller flickor” inkräktar på vår yttrandefrihet, och där går vi över en helt annan gräns.

Richard Wängåker är samtidigt noga med att påpeka att han alltid trivts med förskolan och personalen i övrigt.

– Jag känner flera av pedagogerna där sedan förr och ser hur de arbetar. Mina barn trivs och vi har trivts med att ha personalen där. Jag vill verkligen understryka att jag tycker om våra pedagoger och litar på deras grundkompetens och deras grundvärderingar gentemot våra barn och alla de andra barnen vi ser på vår förskola. Jag ser inte att någon får särbehandling.

Skolchefen Martin Åleheim har gett ett kort svar till JT, där han ställer sig bakom beslutet att HBTQI-certifiera förskolor.

”Det är ett strukturerat verktyg som hjälper förskolan att leva upp till läroplanens värdegrund och som dessutom bygger på svensk lag som kräver att förskolor aktivt arbetar mot diskriminering och kränkande behandling. Att certifiera en förskola är ett beslut som varje rektor kan ta självständigt, och som jag som skolchef stödjer till fullo.”

I övrigt hänvisar han till en sida där kommunen sammanställt svar på frågor de fått.

Richard Wängåker tror inte att kommunen förstår innebörden av certifieringen.

– Alltså, jag är övertygad om att kommunen tycker att de gör något gott här, men de ser inte ideologin i det. Det här är en politisk ideologi med ideologiska värderingar, som enligt mig inte har någon plats i skolan.

– Huvudsyftet med att prata om det här nu, är att få till en dialog där vi föräldrar får samtala tillsammans med rektor och politiker.  Det slutgiltiga beslutet om vad vi ska ha på våra förskolor bör ligga hos föräldrarna, istället för hos staten.