Fjällkorna i Fåker – ett år senare

– Året har inte varit roligt, det var lugn och ro till den sextonde maj, sedan har det varit bråk med Länsstyrelsen, påhopp och en massa handlingar att hantera.

Nils-Erik är tacksam för att han haft god stöttning av LRF, ARLA, grannar och svenska folket.

– Det har hört av sig folk från hela Sverige som vill berätta sina historier. Jag är glad att LRF är en stark organisation i Jämtland, som kunnat hjälpa mig.

Även om det känns bra med all stöttning, så är det en oro som överstiger allt för honom.

– Jag är mest orolig för kunskapsproblemet hos Länsstyrelsen. Förra året när de var här var Fjällkalvarna för små jämfört med de andra raserna i ladugården. Hade de läst på så hade de vetat att Fjällrasen är mycket mindre och har en annorlunda kroppsbyggnad.

Den 16 maj förra året åkte Länsstyrelsen med personal och polis till gården och sköt fem vuxna och fyra ungdjur av rasen Fjällko och lämnade dem på gårdsplanen.

Länsstyrelsen var tillbaka på gården några månader senare 2025 och sköt ytterligare sex Fjällkalvar. Det var endast djur av den mindre rasen Fjäll som avlivades, övriga godkändes i storlek.

– När de sedan besökte oss i år var Fjälldjuren bra, de hade läst på och visste att rasen ser annorlunda ut. Det blir så fel när de avlivar direkt som förra året. Djur som själva kunde gå ut och vid obduktionen visade inga problem. Om det nu är problem på en gård, som inte är akut, bör man göra en utvärdering, prata med djurhållaren om hur man ska göra. Det sista man gör är att avliva. Här gjorde man det först.

Hur tror du att Länsstyrelsen har utvärderat ditt fall?

– Jag vet inte, men det viktigaste är att du bevisar själv. Du måste obducera, du måste påvisa att det inte är problem.

Han önskar att de som inspekterar hade mer kunskap från jordbruk och djurskötsel. Så en förståelse för enskilda detaljer skulle vara större, huvudsaken ska vara att djuren har det bra.

– Tänk om de anställde djurskyddsinspektörer som varit avbytare, lagt ner sin gård eller har annan liknande kunskap om jordbruket. De som hållit på med djurskötsel varje dag och vi som fortfarande gör det, vi vet hur det fungerar i verkligheten.

Reglerna är utfärdade för "normalkon" menar Nils-Erik. Något som påverkar den vilja och ork som behövs för att ha mer ovanliga raser.

– Framförallt synlig är bristen på Fjällko, idag finns det inte mer än fyratusen djur totalt. Utav dem är det mindre än fyrahundra som är mjölkande till mejerier. Så hur ofta ser Länsstyrelsen Fjällkor?

Hur många nötdjur har du idag?

– De är närmare åttio totalt, av dem är runt sextiofem av SKB ras (not. samlingsnamn för Svensk Kullig boskap, där Fjällko ingår). De sköt Fjällkvigor som skulle vara kvar och bli kor, nu är de borta. Det är ett stort bortfall både för gården och för Fjällrasen.

Det här är ditt liv, du vill leva här och ta hand om dina djur?

– Ja, jag har jobbat med det här i fyrtiotvå år, men jag har många gånger funderat på varför jag gjort det. Mjölkpriset är lågt och allt är dyrare. Från början var det kokontrollen, bokföring och provmjölkning. Idag är det ständigt dokumentation från EU och Jordbruksverket, så ofantligt många regler och paragrafer att hålla reda på.

Vad vill du hälsa de som följt dig?

– Jag hoppas att de aldrig hamnar i den här situationen själva. Man ska ställa upp på medmänniskan och inte tro på allt ont utan kolla efter vad som är sanning och lögn. Hamnar någon i min situation är det viktigaste att obducera, där kan man få fram sanningen. Självklart finns det gårdar där det havererat, då oftast på grund av familjeproblem. Då ska man hjälpa dem för oftast är det någon bakgrundsorsak.