En dag för mammor – en annan för längtan

Sista söndagen i maj är mors dag – en dag förknippad med tårta för att hedra mamman i familjen. Dagen innan, sista lördagen i maj, är en annan dag som väcker minst lika starka känslor för många: Ofrivilligt barnlösas dag. 

En dag som inte bjuder på tårta, men som fyller en viktig funktion genom att sprida information, kunskap och uppmärksamma alla som inget hellre vill än att få bli föräldrar.

Båda dessa dagar är för mig personligen speciella. Sedan fjorton år tillbaka är jag mamma. Dessförinnan tillhörde jag de andra, de ofrivilligt barnlösa, och jag vill ta tillfället i akt att berätta om hur det kan vara. Förmodligen känner du någon som är ofrivilligt barnlös, kanske utan att du ens har en aning. Ofta är det för svårt att prata om det, ens med dem man älskar. Det gör ont.

Mina barn är inte mina biologiska barn. För oss har generna aldrig varit det viktigaste, men barn ville vi ha, så mycket visste vi. Att det skulle bli så svårt visste vi inte.

Vi försökte i flera år. Det gick lätt att bli gravid första gången. Vi väntade med att berätta tills efter de första tolv kritiska veckorna. Sedan skulle det ju vara lugnt – trodde vi. I fjortonde veckan började jag blöda, och missfallet var ett faktum. Man hinner tänka och längta ganska mycket under fjorton veckor, och att förlora den framtid vi sett framför oss gjorde ont. Det faktum att jag blödde i fyra månader efter missfallet hjälpte inte heller. Från omgivningen fick vi uppmuntrande råd: ”Det är bara att prova igen”.

Därefter berättade vi inte om graviditeterna. Det var för svårt. Samtidigt som vi hade fullt upp med att hantera vår egen sorg och fortsatta försök blev familj och vänner gravida. Överallt fanns växande magar och barnvagnar, medan vi själva fastnade i ett mönster av väntan, längtan och misslyckanden. Till slut gav plusset på stickan inte ens någon glädje, utan snarare en klump i magen och en undran om hur länge det skulle dröja till nästa förlust. Hormonerna kändes som dysfunktionella Duracellkaniner, relationer tog stryk, kroppen och måendet likaså. Till sist sa vi stopp.

Ni som har adopterat vet att det inte heller är så ”bara”. Det tar tid, det tar energi och man vänder fullständigt ut och in på sig själv för att uppfylla krav och genomgå utredningar.

Vår väg till föräldraskapet såg väldigt annorlunda ut jämfört med de flestas. Första gången fick vi adoptera nationellt, något som var helt oväntat och en fantastisk gåva. Nästföljande två gånger tog vi emot spädbarn som familjehem – även det en fantastisk upplevelse, som samtidigt kantats av utmaningar under årens lopp. Nu har vi precis de barn det var meningen att vi skulle få, och kanske gör alla prövningar att vi älskar dem ännu mer. Men nog önskar jag att jag hade vetat, när allt var som jobbigast, att det skulle bli bra till slut – även om det inte blev som vi först hade tänkt. Alla har inte samma tur.

Oavsett om det handlar om svårigheter att bli gravid, missfall, misslyckade IVF-försök eller andra anledningar till att man inte lyckas få sitt efterlängtade barn, så kan det vara fruktansvärt jobbigt. För den som inte själv har varit i den situationen går det nog inte helt att förstå. Många orkar inte heller prata om det medan livet kretsar kring ägglossning och mens – eller missfall.

Om du har någon i din närhet som kanske inte orkar vara nära dig när du är gravid eller har fått barn, så är det kanske inte för att de är själviska eller inte bryr sig. De kanske helt enkelt inte klarar det, för att det känns som att de ska gå sönder. Skuldbelägg inte. Njut av din egen lycka, men försök samtidigt ha förståelse för den som inte klarar att möta sitt eget misslyckande och sin sorg. Kanske kan du ställa en försiktig fråga och verkligen lyssna på det som sägs – eller inte sägs. Stäng inte dörren, utan lämna den på glänt.

Kom inte med pikar till paret som hängt ihop länge: ”Är det inte dags att skaffa barn snart?”. Kanske har de försökt i flera år, och varje sådan kommentar gör att deras misslyckande väger ännu tyngre.

Ta inget för givet, för det är kanske inte alls som du tror.

Grattis alla mammor på er dag. Och till er kvinnor och män som längtar, saknar och drömmer om att få bli uppmärksammade en dag senare än ni nu blir – varma tankar på Ofrivilligt barnlösas dag.