Jämtland, du fjällhöga nord – varför bo och leva här?

Det finns ju storstädernas mångfald och utbud, västkustens havsnära samhällen, småländska pittoreska byar, Höga kustens berg och hav eller norrbottniska älvars dimhöljda mystik. Så varför? Låt oss gå grundligt fram, för en korrekt bedömning med både fördelar och nackdelar. Jag själv är en invandrad som bott på flera orter runt om i Sverige, men som nu beslutat att bo, leva och dö här efter 15 år som “jämte”.

Fördelar således. Det är nära till fjällen som skymtar fram här och var i centrala och västra Jämtland, till och med mitt i stan. Ingenstans i Sverige har så många så nära till enastående vacker fjällnatur. Ren miljö och luft, i alla fall utanför stan. Det är fabriksfritt vad gäller giftiga, nedsmutsande och illaluktande miljömonster.

Våra sjöar samsas med fjällen i storslagna naturscenerier, där Storsjön dominerar. Indalsälven bidrar likaså och andra sjöar, inte minst de nästan overkligt vackra fjällsjöarna. Vi har jordbrukslandskap som ytterligare ökar naturupplevelsen, liksom ramar in den med sina böljande fält, betande kor, hästar och får.

Renar och samer. Jämtland är ju de “ursprungligas” marker. Nordens och Jämtlands med fog stolta ursprungsbefolkning. Jämtland har ett tiotal samebyar, tusentals samer med 50 000 renar. Det är definitivt exotiskt vackert med historisk och etnologisk tyngd, vilket välsignar både oss invandrade jämtar och besökande turister. Jämtland är stället i Sverige där flest, procentuellt sett, bor på landet, med små byar överallt, vilket gör att största delen av Jämtland är “på landet”.

Naturens variationsrikedom. Vi har nämnt fjäll, sjö, älv och landsbygd. Övriga Norrland domineras av tallskog och skogshyggen i öde landskap, men i Jämtland finner man breda granar, gott om björkar och andra träslag. Vi har ett rikt djurliv, förutom renar gott om björn, älg, rådjur och andra arter.

ÖFK, en fotbollssaga som får annars så saktmodigt sävliga jämtländska hjärtan att bulta och ropa. Islagd Storsjö – hur exotiskt är det inte att åka bil på sjön! Och härligt att åka skridskor, skidor och gå på isen. Vinterparken med sina preparerade spår, solstolar med mera är en kommunal succé.

Nackdelar vore väl följande. Avstånden till storstadens fullkomliga utbud – det är 20 mil till Sundsvall och dess shoppingcenter med Ikea och liknande, 50 mil till Stockholm. Turistnäringens girighet har gjort särskilt Åre till en pengautsugande bläckfisk vars tentakler suger fast i din plånbok via allt möjligt. Ingen fri parkering i Åre, liftpriserna är skrattretande höga och nu tas det hundratals kronor för en familjetur även på längdskidor, något tidigare otänkbart. Den genuina fjällkänslan försvinner på grund av massturism på vissa platser, men finns kvar på andra ställen som Bydalen.

Trafiken verkar ha tredubblats på ett par decennier. Östersunds vägnät är inte dimensionerat för ökningen. Var kommer förresten alla bilister ifrån? Befolkningsökningen har inte varit så omfattande. Hotet från gruvnäringen kan brutalt skära bort mycket av Jämtlands varumärke som orörd och ren fjällmiljö. Här måste vi kämpa såsom vikingarna förr, fast inte med svärd utan med ord och protester som beslutsamt vrålar ÖFK:s berömda slogan: “Vi ger aldrig upp!”.

Sommaren är kort. Varmt är det en till två veckor då du kan doppa tårna och bada. Men härdade jämtar föredrar ju riktiga vintrar och den överjordiskt vackra naturen, vinter som sommar. Och höstens färgprakt är som en final, särskilt i fjällen där Guds penseldrag målar ett stort “Välkommen till Jämtland” – att bo och leva här, i det fjällhöga Nord.

Peter Kujala, Östersund