Sommarlov för demokratin

Den 6 maj presenterade regeringen proposition 2025/26:254, ”Om förbättrade förutsättningar för operativt militärt samarbete”.

För de flesta svenskar har detta skett helt under radarn. Trots att förslaget innebär en av de största förändringarna av svensk säkerhetspolitik på decennier har det knappt nämnts i medierna.

Redan den 15 juni ska riksdagen rösta. Om förslaget går igenom träder lagen i kraft den 1 augusti 2026.

Två månader från presentation till beslut – mitt i sommaren. Det är svårt att tolka det som något annat än en medveten tidsplanering för att undvika debatt.

Regeringen vill kunna ge utländsk militär tillgång till svensk mark – utan riksdagen

Kärnan i propositionen är enkel:

Regeringen vill kunna fatta beslut om att låta andra länders militära styrkor använda svensk mark, svenska hamnar, flygplatser och militära anläggningar vid operationer.

Detta ska kunna ske i ”brådskande lägen” – utan att riksdagen först godkänner det.

Det är en dramatisk förändring.

I praktiken innebär det att Sverige kan bli bas för militära operationer som vi själva inte deltar i och inte har röstat om. Det är svårt att se hur detta inte påverkar vår säkerhet och vår riskexponering i en konflikt.

Varför denna tystnad? Varför så bråttom?

Det mest anmärkningsvärda är inte bara innehållet – utan processen.

Promemorian som låg till grund för propositionen skickades ut till ett begränsat antal remissinstanser, nästan uteslutande myndigheter inom försvarssektorn. Endast en fredsorganisation fanns med.

Detta är inte hur man bygger bred demokratisk förankring. Det är hur man driver igenom beslut utan att folk märker det.

Var är de stora debatterna? Var är partiledarutfrågningarna? Var är granskningen?

Folkomröstning?

När en lag kan förändra Sveriges roll i framtida konflikter borde den diskuteras öppet, inte gömmas undan mellan sommarens nyhetsglapp och lättsamma tv-inslag.

Ett hypotetiskt scenario – men inte ett osannolikt

Föreställ er att spänningarna i Östersjön ökar.

Ett Natoland vill använda svenska flygbaser för en operation. Regeringen bedömer att läget är brådskande och säger ja.

Sverige avfyrar inga robotar. Sverige förklarar inte krig. Men svensk mark används för militära syften.

Tror någon att en motpart skulle se oss som neutrala?

Det är just sådana frågor som måste diskuteras innan lagen antas – inte efteråt.

Demokratin kräver transparens – inte genvägar

Efter Nato-inträdet och DCA-avtalet är detta ännu ett steg som minskar riksdagens inflytande över frågor som rör krig och fred.

Det är inte en liten teknisk justering. Det är en maktförskjutning.

I en demokrati ska stora säkerhetspolitiska förändringar ske öppet, med debatt, med granskning och med folkets insyn.

Nu sker det i tystnad.

Sverige förtjänar bättre än så här

Oavsett om man stödjer propositionen eller inte borde alla kunna enas om en sak:

Beslut av denna dignitet får inte smygas igenom.

Det svenska folket har rätt att veta vad som står på spel. Riksdagen har rätt att behålla sin roll i frågor om krig och fred. Och regeringen har ett ansvar att inte gömma undan avgörande förändringar i sommarens skugga.

Det är dags att lyfta frågan i ljuset – innan det är för sent.

(Läsare bör alltid dubbelkolla politisk information via en trovärdig källa.)

Svea i byn, Östersund