Har vi redan lämnat demokratin?

Vi vill ha frihet från förtryck och demokrati. Men vad är ”demokrati” egentligen? Att definiera demokrati är förstås ord som ”folkstyre via fria val av representanter, politiker som ska förvalta folkets vilja”. Men demokrati är också och framför allt åsikts- och yttrandefrihet. Ty det är ingen vits med fria val om inte allas åsikter får framföras. Demokratins kyrkogård skapas av varje nedgrävd och censurerad åsikt.

Det är lätt att ”fake news”-stämpla allt som inte följer det politiskt och medialt korrekta. Vi vill radera bort ”skadliga åsikter” för att bevara samhället och beskydda folket. Men så har alla diktaturer genom historien rättfärdigat censur och brott mot mänskliga rättigheter. När övergår medias objektiva faktaredovisning till propaganda där åsiktskorridoren blir allt trängre och dess väggar alltmer ogenomträngliga som betong?

Kan vi ens märka vår raska marsch bort från demokratins fundament av åsikts- och yttrandefrihet? Hur skulle vi kunna se om vi befinner oss i demokratins trygga marker eller har hamnat utanför, när vi själva definierar vår demokrati genom att ständigt och alltmer censurera icke politiskt korrekta åsikter? Det som nu faktiskt sker på bred front via traditionell media – en nyhetsrapportering som är chockerande selektiv. Där rätt åsikter färgas i ljusa färger och fel åsikter, om de några sällsynta gånger tillåts framträda, svartmålas och idiot- och foliehattsförklaras.

Dagens generationer har inte behövt kämpa för framdanandet av sann demokrati, inte behövt genomlida krig för att försvara denna så dyrköpta demokrati och yttrandefrihet. Därav oförståndet. Vi kan inte se vad vi vunnit och nu håller på att förlora. Återigen skanderas ”för folkets bästa” som ett skräckinjagande eko från 30-talets Tyskland eller kalla krigets DDR och Sovjetunionen. Falskheten och faran i det ekot hör du inte inne i den betonginslutna åsiktskorridoren, och du märker inte hur fort utvecklingen går. Det blir då inget ljus i tunnelns slut utan allt djupare mörker in i åsiktsdiktatur.

Är det bara några få som märker det massiva förtalet och svartmålningen av SD, Trump, USA och Israel? Eller av Ungern, klimatalarmism, vaccinmotstånd och andra obehagligheter? Och varför så lite rapportering om Italiens premiärminister Meloni och hennes anti-woke-inställning och andra icke politiskt korrekta uttalanden? Nej, vi behöver inte hålla med i alla nämnda hatobjekts åsikter, men inte heller tvingas bli indoktrinerade marionetter i en åsiktsdiktatur.

Tonfallet är öppet hånfullt från medias finrum. Orden haglar som missiler. Beteendet liknar mobbare på skolgården. Överlägset raljerande med dolda hot om vedergällning vid minsta protest. Har detta antidemokratiska beteende att göra med att de flesta i traditionell media är vänster eller MP (alltså Miljöpartiet, inte militärpolisen)? De utbildades på den knallröda journalistutbildningen på 60- och 70-talet, och deras barn indoktrinerades i samma kommunistdiktaturanda – de som nu sitter som chefredaktörer och vd:ar.

Voltaire, som anses vara en av demokratins främsta pionjärer, definierade demokratins absoluta förutsättning med detta yttrande: ”Jag hatar dina åsikter men är beredd att dö för din rätt att uttrycka dem.” I dag hatas ”fel åsikter”, som man till varje pris vill döda.

Angående det nu i nutid hårt svartmålade USA:

Amerika blev faktiskt en demokratisk fristat för miljoner förtryckta troende i Europa. I Sverige var, via konventikelplakatet från 1726, frikyrklighet strängt förbjudet i 132 år. Därför flydde så många undan statskyrkans förtryck och censur – ett förtryck som slängde baptister i fängelse och tvångsomhändertog deras barn som skulle barndöpas, inte – ve och fasa – vuxendöpas.

Men i ”The land of the free” fick man äntligen fritt utrymme, och gigantiska så kallade väckelser förde miljoner till Kristus. Varje stad och by fick fria frikyrkor med vuxendop. Innan vi så självsäkert fascistförklarar USA – ta en titt i spegeln för vårt dåvarande och nuvarande Europa.

Med fog kan vi skönja den egentliga orsaken till hatet gentemot nämnda dissidenter som USA och i synnerhet president Donald Trump, nämligen det avslöjande strålkastarljus han satte på begreppet ”woke” och dess antidemokratiska dna. Denne märklige man tycks älska att rycka plåstret av inte bara woke utan allt politiskt korrekt.

Vilhelm Moberg, den kände och folkkäre författaren, beskrev i en artikel i Dagens Nyheter den 14 december 1965 vad en skendemokrati är. Låt hans ord bli en väckarklocka – en ny rörelse och kamp för att återvända till demokratins fundament av sann åsikts- och yttrandefrihet.

Vilhelm Moberg:

”I en demokratur (notera ordet noggrant) råder allmänna och fria val. Åsiktsfrihet råder formellt, men politiken och massmedia domineras av ett etablissemang som anser att bara vissa meningsyttringar ska släppas fram. Konsekvensen blir att medborgarna lever i föreställningen att de förmedlas en objektiv och allsidig bild av verkligheten. Åsiktsförtrycket är väl dolt, den fria debatten stryps.”

Peter Kujala, Östersund