Hade atombomben kunnat ge oss en värld i fred?

Koreakriget, Vietnamkriget, Mellanöstern-konflikterna, 30 år av krig i Afghanistan och en mängd andra konflikter har präglat vår tillvaro. I dag råder mycket allvarliga spänningar mellan stormakterna. Ukrainakonflikten leder till att NATO och Europa lägger ytterligare miljarder på upprustning.

Vladimir Putin, gammal KGB-agent, som vill återskapa den Sovjetkommunistiska diktaturen, har blivit en maktfullkomlig despot. Han styr nu skeendet i sin omvärld. De europeiska regeringscheferna och deras utrikesministrar tävlar om att med diplomatiska utspel och krumbukter försöka blidka den ryske envåldshärskaren.

Hade atombomben kunnat förhindra Ukrainakonflikten, förebygga alla andra konflikter och förmått skapa varaktig fred i Världen?

Den 10 augusti 1945 sattes definitiv punkt för andra världskriget. Japanerna kapitulerade, efter att Amerikanerna fällt sin andra atombomb över Japan. Världen hade fått ett vapen, vars oerhörda effekt, överträffade allt. Skulle nu det nya vapnet göra slut på alla krig och bana väg för en demokratisk och fredlig värld?

När detta skrivs 77 år senare, kan vi konstatera att så inte blivit fallet. Världen blir, tvärtom mer och mer konfliktfylld. Den amerikanske presidenten Harry S. Truman var, vid fredsslutet, tydlig med att han ville använda det nya vapnet i fredens tjänst:

”Jag kommer att ha under övervägande och föreslå kongressen åtgärder för att använda atomkraften som ett kraftigt och verksamt medel, att bevara freden i världen”.

Av dessa ambitioner blev inte mycket. Nio månader efter Hiroshima och Nagasaki genomförde Sovjetunionen sin första atomsprängning. President Truman talade återkommande om att Stalins och Molotovs agerande vid fredsförhandlingarna efter besegrandet av Tyskland, inte skulle få upprepas efter den Japanska kapitulationen.

Västmakterna skulle låta Stalin lukta på knytnäven. Man skulle möta rysk omedgörlighet med handling. Hur goda ambitionerna än var att inte låta Stalin och Molotov ta för sig i sina krav kom eftervärlden att få leva med att kommunismen bredde ut sig.

Andra världskriget följdes av det kalla kriget Koreakriget, (pågår fortfarande), Vietnamkriget och en mängd konflikter i Mellanöstern, Östeuropa, och Afghanistan. I dag lever vi i n värld, som fortfarande är fylld av hat och konflikter, en värld präglad av ett ökat utrymme för diktaturer och auktoritära styren.

Hade det nya vapnet kunnat åstadkomma fred i världen?

Atombomben tvingade japanerna på knä. Det blev fred i världen en kort period. Hade det nya fruktansvärda vapnet kunnat bli en garanti för införande av demokrati och bevarande av världsfreden? Vi vet att vid den här tidpunkten var amerikanerna ensamma om atombomben.

Vad hade hänt om president Truman bestämt sig för att använda samma medicin mot kommunismen och övriga diktaturstater, som han använt mot japanerna? Finns det några svar på dessa viktiga frågor?

Låt oss för en stund drömma.

Truman hade låtit Stalin lukta på sin knytnäve. Västmakterna hade låtit möta rysk omedgörlighet med handling. Stalin, Mao Zedong och andra diktatorer, hade gjort som japanerna. Dom hade fogat sig. Steg för steg hade världen fogat sig, utan att Hiroshima och Nagasaki behövt upprepas.

Vissheten om det nya vapnets överlägsna kapacitet hade räckt för att förmå alla folk på Jorden till efterrättelse. Den nybildade fredsorganisationen FN hade blivit, vad man avsåg, en verklig fredsbevarare. Respekten för atombomben hade format en värld bestående endast av demokratier. FN hade kunnat bli den världspolis man önskade.

Vi hade fått ett FN präglat av snabbhet, effektivitet och handling, inte långbänkar och veton. Demokrati hade kunnat införas i alla länder i världen. På samma sätt som segrarna i andra världskriget blev en garanti för att exempelvis Japan fått möjlighet att åter infogas i nationernas samfund.

Det dröjde till 1949 innan Sovjet kommit ifatt Amerika, Storbritannien och Canada. Då hade dom utvecklat en egen atombomb. De västliga demokratierna hade alltså några dyrbara år på sig att lägga övriga världen under sig.

De styrande i dessa länder, med president Truman i spetsen, räknade kallt med att japanerna skulle tvingas på knä när effekterna av det nya vapnet stod klart för den japanske kejsaren och hans regering.

Så blev det också. Winston Churchill, den kanske störste av alla krigshjältar under andra världskriget, uttryckte att atombomben naturligtvis skulle användas om den kunde bidra till att förkorta kriget. När Barack Obama fick Nobels fredspris, 2009, sa han i sitt tal att ”Krigsmedel kan ha en roll att spela, när det gäller att bevara freden”.

Harry S. Truman, den 14 augusti, 1945:

”Denna dag betecknar en ny start på mänsklighetens frihetsväg. Vår seger på alla världens krigsskådeplatser har möjliggjorts av den tapperhet, uthållighet och beslutsamhet, som de förenade folken visat. Den har kommit till stånd tack vare de vapen och krigsmateriel, som de fredsälskande folken, i oerhörda mängder, frambragt, i visshet om att mörker skulle sänka sig över världen om dom inte segrade. Den har kommit till stånd tack vare miljoner fredsälskande medborgare över hela världen, från ena dagen till den andra, förvandlade till soldater, visade den hänsynslösa fienden, inte var rädda för att strida och dö och att dom förstod att segra”.

Det fanns följaktligen vid krigsslutet 1945 en stark vilja till fred, inte bara hos president Truman, Winston Churchill och andra framträdande ledare i Världen. Krigströttheten och längtan efter fred, präglade en hel värld.

En berättigad fråga till våra historiker: varför utnyttjade inte västmakterna sin överlägsenhet på slagfältet för att framtvinga en varaktig fred i Världen?

Kurt Folkesson
Östersund