Troféjakt sker inte bara på andra sidan jordklotet, det sker även här och nu i Sverige
Varje år jagas och dödas tusentals vilda djur i världen för troféer, såsom huvuden, skinn, päls eller hela uppstoppade djur. Ju mer sällsynta och mer sårbara djuren är, desto mer attraktiva.
Under de senaste åren har det uppmärksammats en del i media om jaktturism, bl.a. till Afrika för att jaga elefant, noshörning och leopard, och till Canada för jakt på varg, brun- och svartbjörn. Även svenskar åker på sådana jaktexpeditioner utomlands. Många förfasar sig och distanserar sig från denna troféjakt.
Vad många svenskar inte vet, vad media inte lyfter är att troféjakt på sällsynta, sårbara, fridlysta djur även sker regelbundet i Sverige, i licensjakter utlysta av staten. Dit flera tusen svenska men även hundratal av utländska jägare anmäler sig och deltar i varje enskild jakt. Årligen utlyses denna jaktform på lodjur, varg och björn där skytten får sina troféer.
Troféjakt definieras av att jakten bedrivs så att skytten kan få en trofé att visa upp, att stoltsera med, ett jaktminne av djuret. Jakten bedrivs inte för att ge balans i naturen eller för att antalet på de jagade djuren måste sänkas.
Detta faktum skiljer sig ingenting mellan de länder i världen där denna jakt på de djur som ger prestige åt den som tagit dess liv sker. Men en stor skillnad är att i Sverige är det staten som utlyser och organiserar dessa jakter helt lagligt och i princip gratis, det ligger inget som helst vinstintresse bakom, som man däremot kan se utomlands.
Har vi inte kommit längre än så i Sverige?
Maria Ljung, jaktdebattör
