Jul i det mångkulturella samhället 

 I hundratals år har julen firats i den svenska folksjälen. Den har ramats in med kristet innehåll, även om Kalle Anka, kommers och jultomten tagit alltmer utrymme senaste decennierna. Sedan har ju invandringen skapat utrymme för helt andra traditioner. Sverige tycks nervöst snegla just på det mångkulturella paradigmet som man nu vill ska bära samhällsbygget. 

Man vill därför inte stöta sig med dessa andra traditioner eller religioner. Ändå verkar folk i gemen vilja vända sina hjärtan till det ursprungliga med julen. Hur kall och hård skulle inte julen vara utan en inre kärna av Jesus Frälsaren vars födelse firas världen över?

Om vi besöker dessa andra traditioners hemländer så finns ingen blygsamhet alls över det egna arvet, grunden som deras samhällen bygger på, tvärtom så låter man stolt den egna traditionen, religionen träda fram i framsätet och till exempel kristendom får knappt ens vara med i baksätet. Vi är faktiskt inga rasister om vi pekar på korset i flaggan eller Jesus under julen, det är ju på den grunden vårt svenska samhälle byggdes på. 

Ett mångkulturellt samhälle borde ju inte innebära att respekten för minoriteter ska bannlysa majoriteten. Sådant tänk har inga historiska belägg för framgångsrikt samhällsbygge. 

Jag tror också minoriteterna skulle respektera vår rätt att få bevara det som gett oss frid och framgång i den svenska välfärdsstatens, folkhemmets framväxt genom de två senaste seklen. Låt oss alltså frimodigt och stolt fira att frälsaren Jesus föddes, han som senare skulle bära all vår synd på korsets trä, ge oss förlåtelse och frid, försoning och evigt liv. Ett hopp, en tro som vi alla oavsett tradition och bakgrund sannerligen skulle behöva i denna alltmer avgrundsdjupt svåra tid som är. 

Låt julens ljusa, varma Jesusbudskap återigen driva bort mörkret och skapa frid i stuga som slott, i Rosengård likväl som Rosenbad. Gud och människor till välbehag. 

Peter Kujala