Glöm aldrig Nils-Erik och hans fjällkor

Först en stor eloge till Jämtlands Tidning för reportagen om Nils-Erik Bergkvist och hans kalvar. 

Vi, föreningen Djurägarna Sverige, bildades 2014 som en reaktion på den bristande rättssäkerheten för djur och djurägare i samband med djurskyddskontroller. Vi arbetar för ett fungerande djurskydd i Sverige. Det som Nils-Erik Bergkvist och hans kalvar har utsatts för är inget djurskydd, det är övergrepp av värsta sorten och Nils-Erik är varken den första eller den sista som drabbats av den bestialiska verksamheten som bedrivs av länsstyrelserna i djurskyddets namn.

Vi har under mer än tio år försökt få uppmärksamhet på de mycket negativa och helt onödiga konsekvenserna som följer av det nuvarande så kallade djurskyddet. Inga ansvariga vill lyssna, inga ansvariga vill tala med oss, det är näst intill omöjligt att komma ut i de stora medierna. Saken får helt enkelt inte debatteras. Vi gjorde en satsning 2020 med att på vår hemsida lägga ut ett antal inspelade videoklipp där drabbade djurägare fick tala till punkt om sina erfarenheter av ”djurskyddet”. Vi har fått starka indikationer på att denna satsning tillsammans med ett par andra Facebookgrupper gjorde länsstyrelserna nervösa.

Se gärna detta Youtube-klipp som handlar om samma ras och en annan bonde. https://www.youtube.com/watch?v=aY_qyKUTvU4

Den 22 januari 2026 hölls en interpellationsdebatt i Sveriges riksdag mellan Sofia Skönnbring (S) och landsbygdsminister Peter Kullgren (KD). Det är mycket man kan säga om den debatten men båda var överens om att djurrättsaktivister inte ska gå in på gårdar och filma med mera, men ingen sa något om de problem som kommer av att de statliga kontrollanterna bland mycket annat satt i system att helt efter eget godtycke sätta grundlagsparagrafen 1:9 ur spel. 

Det vill säga att man vinklar sina rapporter på sådant sätt att djurägaren framställs i sämre dager och myndigheten skyddas även om det i förlängningen förorsakar djuren lidande eller död. Det finns mängder med exempel på detta och båda debattörerna var ju överens om att det alltid är djurägarens ansvar, oavsett. Sådant här har vi från Djurägarna Sveriges sida påpekat i mer än tio års tid men de styrande bryr sig inte om att djur lider i det fallet. De styrande bryr sig inte heller om att regler och paragrafer som är till för att skydda både djur och enskilda ignoreras.

Vi tror att det närmaste man kan förklara och jämföra maktapparatens totala ovilja att gå till botten med dessa avarter inom länsstyrelsernas djurskydd är statens, länsstyrelsernas och maktens förtroende hos allmänheten som till varje pris ska värnas, inte i första hand att förhindra att djur lider. Djurskyddet är ett perfekt alibi att gömma sig bakom när man vill ge sken av att vara god. 

Kommer allmänheten till insikt om den dolda agendan gällande djurskyddet och dess konsekvenser för djuren då faller förtroendet för alla riksdagens åtta partier som gemensamt står bakom ”djurskyddet” i sin nuvarande form.

Oss veterligen är det närmare 20 personer som i anslutning till länsstyrelsernas urartade och fyrkantiga ”djurskydd” i sin förtvivlan tagit sina liv. Varje regering oavsett färg brukar göra någon form av utspel där de säger sig vilja bekämpa och motverka självmord. Fan trot. Man skulle ju kunna börja med att reformera djurskyddet i en holistisk anda och rent allmänt dra ner byråkratin till ett minimum. Det skulle förmodligen spara både liv och lidande.

Det sägs ofta att djur är kännande varelser och får därför inte utsättas för lidande och det är helt sant. 

Ett avlivat djur kan inte lida, sa en inspektör en gång, och det är också sant. Det finns dock ytterligare minst en aspekt att beakta: möjligheten att njuta av livet. Nils-Eriks kalvar hade varit drabbade av något virus och var på väg att återhämta sig när länsstyrelsen slog till. Det var alldeles i början av betessäsongen, kalvarna berövades möjligheten att njuta av betet, av möjligheten att kunna bete sig naturligt. 

Är det ett värdigt sätt att skydda djur på? Lika viktigt som att djur inte ska utsättas för lidande, lika viktigt är det väl ändå att de får tillfälle att njuta av det liv de fått. Ska statens djurskydd frånta dem den möjligheten?

Nils-Erik sa i videon att polisen lade ner hans anmälan mot länsstyrelsen och att länsstyrelsen vill tysta ner historien. Ytterligare ett bevis på att det handlar om allmänhetens förtroende för myndigheter och för makten.

Nils-Erik har tusentals olycksbröder och systrar, hans kalvar har tiotusentals olycksbröder och systrar. Detta är helt ovärdigt en rättsstat och demokrati.

Vi säger: glöm aldrig Nils-Erik och hans kalvar. Hjälp oss att sprida kunskap och insikt. Enda sättet att nå förändring.

Djurägarna Sverige, Eskil Wilhelmsson