Rennäringens konsekvenser för andra näringar och miljön
Jag hävdar att rennäringen är förödande för andra kulturer, näringar men inte minst att den storskaliga rennäringen dagligen bryter mot miljöbalken.
Det är anmärkningsvärt att diskussionen om gruvor och rennäring så ensidigt utgår från att just dagens storskaliga rennäring ska ges ett slags överordnad ställning. I praktiken kan tillerkänna renägare långtgående rättigheter, till och med ett slags vetorätt mot samhällsprojekt. Men det väcker flera principiella frågor som sällan diskuteras öppet.
För det första måste rennäringens miljöpåverkan kunna granskas. Storskalig renskötsel innebär i dag omfattande markanspråk över mycket stora områden och påverkar vegetation, biologisk mångfald och andra näringar. Att kategoriskt framställa den som per definition hållbar är inte seriöst – särskilt inte i jämförelse med historiska, mer småskaliga brukningsformer i fjällen.
För det andra har staten genom lagstiftning skapat ett system där just renskötsel ges exklusiva rättigheter, samtidigt som andra traditionella näringar i fjällen – som fjälljordbruk, fiske, jakt och småskalig djurhållning – i praktiken har trängts undan. Rennäringen har därmed inte bara skyddats, utan också gynnats på bekostnad av andra äldre lokala livsformer.
Det leder till en tredje fråga: vem omfattas egentligen av begreppet “urfolk”? Samernas status som urfolk erkändes politiskt i Sverige 1977 , vilket i dag ger särskilda rättigheter kopplade till mark och kultur.
Samtidigt är det ett faktum att många renägare, familjer har flyttat över nationsgränser och etablerat sig i Sverige under 1800- och 1900-talen. Det gör det rimligt att diskutera hur kriterierna för urfolksstatus tillämpas i praktiken, och om de verkligen är konsekventa.
Dessutom finns andra grupper med mycket lång historisk närvaro i norra Sverige – exempelvis kväner, skandinaver och tornedalingar som i dag inte har motsvarande status, trots att de själva lyfter anspråk på historisk kontinuitet och rättigheter . Varför behandlas dessa grupper annorlunda?
I förlängningen bör man också våga ställa den mer grundläggande frågan: är det överhuvudtaget relevant att upprätthålla kategorin “urfolk” i ett modernt rättssamhälle som Sverige? När rättigheter kopplas till etnicitet och näringstillhörighet riskerar det att skapa permanenta motsättningar mellan grupper, snarare än att bygga ett system baserat på lika rättigheter och gemensamma spelregler.
Att diskutera dessa frågor öppet är inte att förneka historia eller kultur – utan att ta ansvar för hur rättigheter och resurser fördelas i dag och i framtiden.
Olle Larsson Ambition Sverige
