Förpassa kärnkraftstron till papperskorgen!
Kärnkraft är inte någon ”grön” energi även om dess förespråkare försöker hävda detta.
I juni 2016 fattades en bred energiöverenskommelse mellan fem av riksdagens åtta partier. Syftet var att lägga grunden för en för landet långsiktig energipolitik, som fungerar över mandatperioderna.
Bakom överenskommelsen stod Socialdemokraterna och Miljöpartiet, som då satt i regering, tillsammans med oppositionspartierna Centerpartiet, Moderaterna och Kristdemokraterna. För att komma överens krävdes kompromisser, att ge och ta för att nå resultat. Uppgörelsen innebar satsningar på förnybar energi samtidigt som den öppnade för ny kärnkraft utan statliga subventioner.
Den långsiktiga målsättningen om 100 procent förnybar elproduktion låg fast. Moderaterna och Kristdemokraterna accepterade att staten inte skulle subventionera nya kärnkraftsreaktorer samtidigt som de mer kärnkraftskritiska Centerpartiet och Miljöpartiet öppnade för nya reaktorer. Uppgörelsen medverkade till att utbyggnaden av förnybar elproduktion satte fart.
I december 2019 hoppade Kristdemokraterna och Moderaterna emellertid av den uppgörelse som var tänkt att bli långsiktig. Eftersom marknaden inte satsade på ny kärnkraft började dessa partier uppenbarligen att tappa tålamodet.
En närmast blind kärnkraftstro tog över, som för övrigt delas av Sverigedemokraterna och Liberalerna. Inför valet 2022 lovade man att nya reaktorer skulle börja byggas redan under den kommande mandatperioden.
En hel del väljare trodde uppenbarligen på dessa vallöften. Nu vet vi att den ensidiga kärnkraftstron är dyr.
Skulle Tidöregeringen genomföra sina högtflygande planer måste skattebetalarna stå för hundratals miljarder kronor i subventioner. En allvarlig konsekvens av planerna är dessutom att den gröna omställningen till mer förnybar energi har tappat fart. Nya reaktorer tar dessutom lång tid att bygga.
Kristdemokraterna och Moderaterna är ansvariga för att den långsiktiga energiöverenskommelsen 2016 havererade tre år senare. Det vill de helst inte medge.
I stället kommer regeringsföreträdare med diverse påståenden som stämmer dåligt med verkligheten.
Ett vanligt påstående är att tidigare regeringar och riksdagsmajoriteter har stängt sex reaktorer.
Visst, de båda reaktorerna i Barsebäck stängdes med hänsyn till grannarna i Danmark (1999 och 2005). De övriga fyra, i Oskarshamn och Ringhals, stängdes av kraftbolagen på grund av att de var olönsamma och krävde stora investeringar.
Detta stod klart redan när energiuppgörelsen 2016 ingicks.
Uppgörelsen för nio år sedan syftade till att ge Sverige en långsiktigt hållbar energipolitik och det är beklagligt att den inte höll. Själv ser jag inga skäl för att investera i ny kärnkraft. Riskerna finns kvar – från uranbrytning till slutförvaring av det radioaktiva avfallet.
Lägg till detta sårbarheten vid konflikt och krig. Tidöregeringens kärnkraftstro leder dessutom till ökat intresse för uranbrytning i Sverige, ett reellt hot mot våra bygder i Jämtland. Kärnkraft är inte någon ”grön” energi även om dess förespråkare försöker hävda detta.
Sverige har ett förhållandevis väl fungerande elsystem, tvärtemot vad regeringsföreträdare brukar påstå.
Vi behöver säkert en del ny elproduktion, främst i södra delen av landet. Havsbaserad vindkraft kan ge värdefulla tillskott, men det har regeringen motarbetat. Grunden för en långsiktigt hållbar elproduktion är mer förnybar el, förbättrad lagring och hushållning.
Sverige har fortfarande möjlighet att gå i spetsen för ett hållbart och förnybart energisystem. Men för att lyckas med det måste den ensidiga kärnkraftstron förpassas till historiens papperskorg.
Håkan Larsson, centerpartist på Rödön
