Jaktspelet i fjällen
Vem rensas bort härnäst för att ge samisk rennäring större marker?
I de svenska fjällen pågår en maktförskjutning. Två myndigheter – Länsstyrelsen och Sametinget – fattar beslut som gång på gång landar i samma riktning: rennäringen stärks, fjällbönderna och övrig ortsbefolkning pressas tillbaka.
Fallet med de avlivade fjällkorna är talande. Länsstyrelsen i Östersund sköt 15 fjällkor medan bonden var bortrest. Motiveringen: ”kraftigt avmagrade”. Obduktionen: ”medelgott hull”. Ingen ursäkt. Ingen självrannsakan. Polisanmälan lades ner.
Detta drabbar inte bara en bonde. Det drabbar en hotad lantras. Enligt Eldrimner finns runt 4 400 fjällkor kvar i Sverige. Färre än 300 är registrerade mjölkkor. Det är en genetisk resurs på gränsen till utrotning – och staten skjuter dem. Fjällkon har 2000 åriga rötter i Sverige. Samernas renar importerades huvudsakligen under 1500- talet.
Samtidigt omfattar renskötselrätten mer än 50 procent av Sveriges yta. Cirka 4 600 renskötselföretagare, organiserade i ett 50-tal samebyar, disponerar betesrätt över halva landet. Rennäringen har grundlagsskydd, årliga statsanslag och ett starkt institutionellt inflytande.
Sametinget skriver att det är 51 samebyar fördelar man på 94 renägare som kan leva på rennäringen, så blir det 1,8 renägare/sameby.
Utdrag ur protokoll från Svenska Lapparnas landsmöte i Östersund 1918.
Torkel Tomasson, same, renägare och renskötare , skriver i sitt föredrag.
Det märkliga med renskötseln är emellertid att ju längre man brukar och utnyttjar ett område, desto mer improduktiv blir detta, och till sist blir det nästan värdelöst.
Vi måste känna till att rennäringen har genomgått stora förändringar genom 150 år från småskalig intensiv, litet antal renar till storskalig extensiv, stora renhjordar. Det har fått förödande konsekvenser för växter och djur längs hela fjällkedjan. Rennäringen har också ställt större och större krav på utökad tillgång på betesmarker vilket staten frikostigt tillmötesgått. Konsekvensen för andra kulturer och näringar har varit förödande.
Ingen ifrågasätter samernas rätt till sin näring. Däremot är det berättigat att ifrågasätta samernas ensamrätt till rennäringen. Före 1928 års rennäringslag hade bönderna i Härjedalen fler renar än samerna i Härjedalen.
Vi måste ifrågasätta samernas status som enda urfolk med hänvisning till att många som i dag åtnjuter de privilegier som urfolksstatusen medför kom till Sverige under 1800 och 1900 talet. Det är ett hån mot de folk, kulturer och näringar med 1000 åriga rötter i Sverige. Statens ensidiga gynnande av rennäringen håller på att utrota dessa kulturer och näringar, även viss samisk kultur utanför rennäringen drabbas.
En gång blandades kulturer på ett naturligt sätt, så är det inte i dag, beroende av de raslagar och exklusiva rättigheter som tilldelats medlemmarna i samebyarna.
Det är statusen som medlem i sameby som ger de exklusiva rättigheterna, de flesta medlemmarna i samebyarna bor, lever och verkar utanför rennäringen men ges tillgång till jakt, fiske och andra rättigheter som ortsbefolkningen fråntagits.
En lösning av alla de problem som staten skapat under hundratals år är att införa lokal förvaltning av statlig mark. Alla boende inom statens marker i norr förvaltar markerna gemensamt under ett strikt regelverk.
Olle Larsson Ambition Sverige
Ronny Svarto Ambition Sverige
