Försämra inte för folkbildningen

Tidö-partierna har nu meddelat att de kraftigt försämrar förutsättningarna för folkbildningen. Det gäller både för studieförbund och för folkhögskolor. Att se och höra en utbildningsminister som i samma andetag som han förespråkar ökade krav på nyanlända att lära sig svenska samtidigt skär ned på stödet till studieförbunden är oerhört frustrerande. Något som får oss att ifrågasätta om Tidö-regeringen förstått folkbildningens betydelse för Sverige. 

Folkbildningen skapades för och av de som saknade tillgång till traditionell utbildning, med målet att fler människor skulle få möjlighet att utveckla sin kapacitet. Många är vi som genom folkbildningen både lärt oss nytt och fått sociala relationer för hela livet. Folkbildningen väver samman civilsamhället och skapar den tillit som varit en av Sveriges främsta kännetecken och framgångsfaktorer. 

Regeringens bristande förståelse för konsekvenserna av att försvaga folkbildningen är oroande. Vi står inför betydande nedskärningar för studieförbunden, som inom de tre närmsta åren innebär en sammantagen minskning på nästan en tredjedel av studieförbundens totala budget. Och trots att regeringen försöker framställa det som att de satsar på folkhögskolorna, minskades deras finansiering med 500 miljoner förra året. Årets ökning med 100 miljoner innebär alltså ett nettominus på 400 miljoner på bara två år. 

Flera studieförbund har brottats med svag ekonomikontroll och svag intern kultur. Men ett barn ska inte kastas ut med badvattnet. I stället för att montera ner folkbildningen vore en mer aktiv väg att ställa tydligare och skarpare krav på studieförbunden. 

I själva verket är det så att studieförbunden och folkhögskolorna är en helt avgörande resurs i samhället. Här stärks den egna livssituationen, individens livsresa och samhällsutvecklingen i stort så att bildnings- och utbildningsnivån höjs. Och det är den helt unika bredden inom folkbildningen som gör att den når så djupt in i folklagren. Samtidigt som det är just värdet av bredden som är svår att förstå.

Idag når folkbildningen många av dem som står långt från arbetsmarknaden, och välkomnar alla, oberoende ålder, bakgrund eller funktionsförmåga. I många landsortsområden är folkbildningen dessutom den enda kulturaktören som kan bredda perspektiven.

Studieförbunden arrangerar en mängd olika aktiviteter och kurser i hela Sverige. Några goda exempel är aktiviteter för äldre som ofta kämpar med ensamhet, digitala språkstudiecirklar som folkbildningen snabbt fick upp på banan när pandemin bröt ut, och hjälp för nyanlända att lära sig svenska språket och om samhället. 

Ett annat gott och relativt nytt exempel där studieförbunden spelat en avgörande roll är för de många ukrainare som kom till Sverige efter Rysslands invasion. Det var här de tog sina första steg för att lära sig svenska genom kurser för nyanlända, samtidigt som de på plats förvärvade kunskap om det samhälle de bor i just nu.

I ett radioprogram på Studio Ett påpekar utbildningsminister Mats Persson att hushållens ekonomi är påverkad och att utbildning i alla dess former är en nödvändig satsning, både för barn, ungdomar och vuxna. Han betonar att investeringar bör riktas mot (yrkes)utbildning och inte nödvändigtvis mot skattesubventioner för vuxnas fritidsaktiviteter. 

Med en sådan tom blick för folkbildningens betydelse går det att förstå tidöpartiernas nedmontering av folkbildningens Sverige. Att ställa yrkesutbildning mot folkbildning är som att ställa direkt brottsbekämpning mot förebyggande åtgärder – när båda två behövs.

Möjligheten till olika utbildningsvägar är avgörande för livslångt lärande och kan vara skillnaden mellan att fastna i utanförskap och att skapa en meningsfull tillvaro. 

Tidö-regeringen riskerar nu ett av vårt samhälles verkliga fundament. Den breda bildningen och utbildningen och vi riskerar nu istället ett ökat antal människor som hamnar i långvarigt utanförskap. Det som nu pågår från regeringen utmanar vår demokrati underifrån och allas delaktighet i samhället. Tidö-regeringen har helt glömt att ett samhälle som inte välkomnar alla människor, genom hela livet, riskerar att förlora sin själ, sin sammanhållning och sin framtidstro. 

Catarina Deremar, C Riksdagsledamot och kulturpolitisk talesperson 

Anders Ådahl, C riksdagsledamot och talesperson för forskning och högre utbildning 

Lena Kjellsson, C kretsordförande och v KSO Berg 

Ingrid Kjellsson, C kretsordförande Bräcke 

Lisa Sjelin, C kretsordförande Härjedalen 

Ingrid Zakrisson, C kretsordförande Krokom 

Anne Östlin, C kretsordförande Ragunda 

Göran Espmark, C kretsordförande Strömsund 

Olle Danielsson, C kretsordförande Åre 

Erik Mattsson, C kretsordförande Östersund