Som om Rossön inte fanns

Vi citerar författaren Kerstin Johansson i Backe om hennes huvudperson Elina som mobbades och kände sig just som boktiteln ”Som om jag inte fanns.”

Rossön är en tätort i Strömsunds kommun. Som övriga tätorter brottas vi med en åldrande befolkning och minskat barnantal, MEN: Här finns Mählers - en växande framgångsrik industri samt en god samhällsservice i form av toppmodern ICA-handel med öppen dygnet runt-funktion, järnhandel, sportaffär, bilmekaniker, bygg- och rörmokeri och flertalet innevånare som fortfarande ville tro på en positiv utveckling för vår ort.

Då kom dråpslaget, kommunen gick ut med att Rossöns enda förskola skulle läggas ner redan hösten 2025 trots att barnantalet uppfyllde kriterierna minst ett par år framåt. Samtidigt beslutades en Anpassningsplan och ett Näringspolitiskt program för kommunen, där man just framhåller tätorternas betydelse för hela kommunen och att förändringar måste ske med försiktighet. Dessa rimmar dåligt med hänsyn till Killevippens nedläggning och sättet hur det hela hanterades.

Nedläggningen av förskolan hade felaktigheter i handhavande av frågan, vilket resulterade i att kommunen behövde ta omtag i ärendet och låta det gå vidare för politikerna att fatta beslut om.

Under tiden inför beslut försökte Rossöns föräldragrupp, enskilda bybor, VD för Mählers och oppositionen påtala fakta om varför nedläggningen av Killevippen borde skjutas upp. Vid fullmäktiges sammanträde 7 maj framfördes frågor till fullmäktiges ledamöter samt efterfrågan av en konsekvensanalys för Rossön som tätort. Upplevelsen är att dessa bemöttes med ignorans från styrande S och C- politiker och viljan att stötta och möta upp Rossöborna för ett utvecklingsarbete för tätorten saknades.

Därför blir vi nu, efter att ha läst kommunalrådets uttalande om kommunens vilja om Rossöns utveckling, både förvånade, upprörda och frustrerade. Nolltaxa för Folkets hus är inte unikt för Rossön och 250 000 kronor i utvecklingsbidrag efter att förskolan lagts ned, just för att spara småsummor, tolkas motstridigt.

”Vi vill att Rossön ska utvecklas” som Susanne Hansson uttrycker det, har vi förståeligt nog svårt att tro på. ”Hjälpen” kommer lite väl sent, men kom gärna och presentera förslag som ger en mer varaktig utveckling för Rossön som tätort och i dialog med Rossöborna. Hoppet är det sista som överger oss.

Britt-Marie Bryntesson, RossöboEleonore Åsberg, RossöboLisa Lundgren, Rossöbo