Sonen omhändertogs – Anna kämpar för att få hem honom
ÖSTERSUND (JT) 13-årige sonen togs från skolan och hemmet blev föremål för en dramatisk polisinsats sedan rester av en allergimedicin hittats i hans blod. Nu kämpar mamman för att få hem sin son och ser likheter med det riksbekanta Elsafallet.
Den 8 oktober kom polisen till Annas lägenhet och knackade på. Grundorsaken till myndighetsagerandet var att hennes allergimedicin Betapred återfunnits i blodet hos sonen Lionel, något som kunde orsaka binjureskador. När hon först inte öppnade försökte de enligt Anna forcera dörren.
Då öppnade Anna dörren varefter de sökte igenom lägenheten och Anna anhölls. Enligt henne gick insatsen våldsamt till, polisen åsamkade skada både på ytterdörr samt på två utdragbara lådor och lämnade ett kaos efter sig.
– Det blev kaos och de letade efter medicin, betapred, mobiler och datorer. Ville se vad jag sökt efter på webben, säger Anna.
Men enligt polisen var det en – för ett barn – olämplig lägenhet de kom till. En sanitär olägenhet.
Enligt Anna hade hon vid tidpunkten flera hälsoproblem och befann sig i en period då hon hade svårt att klara vardagen. Samtidigt var både kylskåpet och tvättmaskinen trasiga.
– Tvättmaskinen hade gått sönder och allt var jättekonstigt, säger Anna som berättar att smutskläder låg i papperspåsar som stod på det fuktiga golvet.
Under den här perioden bodde sonen Lionel, 13 år, tillfälligt hos vänner till familjen.
Socialförvaltningen tog hand om Lionel som fick bryta upp från vardagen med kompisar, skola och fotbollsträning.
Han fick som tvångsvårdande åtgärd bo hos en rad familjer i östra Jämtland samt Västernorrlands län.
Polisen rubricerade ärendet som grov misshandel, men förundersökningen lades ner. Socialförvaltningen agerade utifrån en annan aspekt; att Anna brustit i omvårdnad av sonen.
Förvaltningsrätten i Härnösand beslutade i november om LVU för Lionel med omvårdnadsbrist som motivering.
I domen står att ”När det visar sig att Lionel fått i sig Betapred så kan läkare konstatera att Lionels binjurar nästan är helt förstörda”.
Till JT säger Anna att det inte finns något läkarintyg om detta utan det handlade mer om en oro från läkarnas sida och att kammarrätten senare konstaterat att Lionel är frisk, vid sidan av sin ADHD som är diagnostiserad som medelsvår.
I sitt domslut i januari 2026 skriver också kammarrätten att ”Det har visserligen framkommit att *** hälsotillstånd numera är stabilt, men vid en framåtsyftande bedömning kan det enligt kammarrättens inte hållas för osannolikt att denna typ av missförhållanden åter inträffar.”
Efter beslutet om LVU i november 2025 har flera rättegångar följt.
– Förvaltningsrätten har släppt frågan om Lionel har fått i sig betapred, för de menar att jag har gjort det jag kan som förälder i just det fallet, jag har ordnat ett låsbart skåp med kod, säger Anna som förklarar att frågan i stället handlat om huruvida hon har tillräcklig tillsyn i en vidare mening.
Socialförvaltningen har naglat fast sig vid att lägenheten varit ostädad och sliten, men Anna menar att detta inte stämmer och visar filmer från alldeles innan deras besök och efter.
Anna ser flera likheter med Elsafallet.
Hon pekar på att båda fallen började med ett vårdärende och att socialtjänsten fick en bild av modern som problemet och envist höll fast vid den trots uppgifter som tydde på motsatsen.
Den senaste förhandlingen hölls i början av augusti, då kammarrätten behandlade frågan om LVU-vården skulle upphöra. Nu väntar Anna på besked om Lionel ska få komma hem.
– Vi har blivit skilda åt som mamma och barn och hela situationen känns bara så sjuk. Jag känner mig verkligen nedtryckt av socialen. Och jag saknar såklart min son väldigt mycket, säger hon.
JT har sökt både socialförvaltningen i Östersunds kommun och polisen för en kommentar. Båda uppger att de inte kan kommentera enskilda fall.
Fotnot: Anna och Lionel heter i verkligheten något annat.
