Vem uppfostrar dina barn?

Hans då elvaårige son hade kommit hem efter ett besök hos skolsköterskan.

En av frågorna under hälsosamtalet hade fått sonen att skruva på sig.

"Vilket kön upplever du dig tillhöra?"

Ingen fråga att gräva i för skolan, tyckte pappan.

"Även om skolor ska hjälpa våra barn att växa och utvecklas genom att ifrågasätta världen, så  är det ett steg för långt att tvinga dem att ifrågasätta sin egen sexualitet innan puberteten. Varför är staten så intresserad av mitt prepubertära barns sexualitet? Jag tycker det är en väldigt konstig fråga att ställa", sa han till JT. 

Kritiken mot staten kan tyckas missriktad men är helt i sin ordning.

Sjuksköterskan hade nämligen skött sitt jobb och följt riktlinjerna.

"Skolverket förtydligar arbetet med sexualitet, samtycke och relationer. Där framgår att skolorna ska arbeta med bland annat könsidentitet", förklarade skolans rektor för JT. 

År 2022 utökade staten sexualundervisningen i svenska skolor.

• Undervisningen skulle ske återkommande och integreras i flera skolämnen.

• Frågor om kön, identitet, relationer, normer och maktstrukturer fick tydligare plats.

• De nya skrivningarna gäller även förskoleklassen och fritidshemmet.

Men statens fostrande uppdrag börjar tidigare, redan i förskolan.

Det är bara att läsa läroplanen.

• Förskolan ska ”aktivt och medvetet påverka”  barnen att omfatta samhällets gemensamma värderingar, står det på en sida.

• Förskolan ska motverka begränsande könsmönster och arbeta med barnens identitetsutveckling, står det på en annan sida.

Läroplanen innehåller rimligen många "riktlinjer" som många föräldrar inte alls ställer upp på, men som man ändå måste förhålla sig till. 

Som förälder är handlingsutrymmet begränsat. Ett barn måste gå i skolan och skolan måste följa läroplanen. 

Du kan inte gärna kliva in i klassrummet och peta läraren i sexualkunskap.

I en serie artiklar har JT:s reporter Torbjörn Aronsson belyst andra sidan av myntet; hur statens handlingsutrymme ser ut. 

Vi har kallat det "Fallet Lionel". 

Här har en mamma fått sin son omhändertagen efter misstankar om skadlig medicinering. Brottsutredningen lades ner, men LVU-vården fortsätter.

Det senaste i historien är en bok som socialtjänsten låtit ta fram till Lionel. 

Mamman beskrivs där i närmast uteslutande negativa ordalag.

Nu finns det barn som verkligen far illa, och som socialtjänsten behöver skydda. 

Men vem granskar myndigheterna?

Som förälder är du utlämnad åt enskilda handläggare – som kan låta personliga erfarenheter färga besluten. 

Ironiskt nog något som staten själv uppmärksammat.

Justitieombudsmannen (JO) har vid upprepade tillfällen riktat kritik mot socialtjänstens bristande objektivitet och rättssäkerhet i barnärenden.

Staten har alltså lite sopande att göra framför egen dörr.

För dig och mig kokar det väl egentligen ner till en fråga:

Vem ska uppfostra barnen: föräldrarna eller staten?