Zepro flyttar – vem slåss för de svenska jobben?

Under hösten verkställs de första uppsägningarna på Zepro i Bispgården.

Totalt försvinner 140 jobb. Ett av de hårdaste slagen mot industrin som Ragunda upplevt.

Ägarbolaget Hiab skickar produktionen till Polen för att "driva effektivitet, stärka konkurrenskraften och skapa framtida tillväxt", som bolagets presschef svarar mig på mejl.

Det är därför man har en presschef, antar jag, för att leverera ickesvar.

De uteblivna svaren från bolaget är betydligt mer intressanta.

Jag frågade om flytten omfattas av skattelättnader, investeringsstöd eller andra ekonomiska fördelar. Det är nämligen sådana verktyg som Polen använder för att locka investeringar och arbetstillfällen.

EU har bidragit med enorma resurser till den polska ekonomin. Under den nuvarande budgetperioden väntas Polen få motsvarande över 130 miljarder euro genom sammanhållningsfonder och återhämtningsprogram.

Samtidigt erbjuder landet skattelättnader i upp till 15 år för företag som investerar där, utöver olika former av investeringsstöd och regionala stödprogram.

"Investeringsstöd och skattelättnader är förstås verktyg i konkurrensen mellan länder om utländska investeringar", skriver Tillväxtverket i ett svar.

Men det här handlar inte om att hänga ut Polen.

De gör vad svenska politiker borde göra. Ser till sitt eget lands intressen.

Tyvärr får vi hela tiden bevis på att svenska beslutsfattare ser EU som en viktigare uppdragsgivare.

Därför sitter man också snällt i båten när Bryssel matar fram nya regler, nya direktiv och nya kostnader för de företag som fortfarande väljer att stanna kvar i Sverige.

Klimattullar, skogsregler, rapporteringskrav och en ständigt växande administrativ börda som särskilt drabbar mindre företag.

Sverige har i många år också fått kritik från Regelrådet och Näringslivets Regelnämnd för att man inför mer långtgående regler än vad EU faktiskt kräver.

Både Polen och Sverige är medlemmar i EU och omfattas av samma regelverk. Båda har tillgång till den inre marknaden.

Skillnaden är att Polen har riktat in sig på hur medlemskapet kan stärka polska jobb, polsk industri och polska investeringar.

Och nu är det inte heller bara Polen som använder medlemskapet för att stärka landets egna intressen.

Fråga en fransk jordbrukare.

Eller en italiensk.

När nya EU-regler riskerar att slå mot franska bönder driver regeringen frågan hårt i Bryssel och försöker få till lättnader eller förändringar.

Och i Italien används EU:s jordbruksstöd för att stärka den egna livsmedelsindustrin. Man gör det för att skydda produkter som parmesan, parmaskinka, olivolja och vin.

Medlemskapet blir ett verktyg för italienska jobb och italienska företag.