Vem äger och ska äga Sverige i framtiden?

Över hela världen ser vi samma utveckling: jord och skog köps upp av utländska kapitalägare, fonder och stater. Lokala brukare trängs undan. Mark som generationer vårdat blir investeringar och spekulationsobjekt. Den utvecklingen pågår redan i Sverige – och den måste stoppas.

De största skogsägarna i Dalarna, Jämtland, Västernorrland och Norrbotten bor inte där. De bor ofta i södra Sverige – eller allt oftare utomlands. Kapitalstarka svenskar köper skogsfastigheter som placering. Samtidigt tar globala företag och främmande intressen allt större andelar. Mark som masar, härjedalingar, jämtar, västerbottningar och norrbottningar brukat och värnat förvandlas till investeringar för avlägsna ägare. Det är inte rimligt. Det är inte hållbart. Det bygger inte Sverige för framtiden.

Jämtlands län har den största andelen utboägare i landet. Enligt Skogsstyrelsens statistik ligger andelen utboägd mark där på runt 38 procent – långt över riksgenomsnittet. Stora bolag med huvudkontor i södra Sverige eller utomlands äger hundratusentals hektar. Lokalbefolkningen ser byarna avfolkas och möjligheterna att leva av skogen minska. När utländska intressen och kapitalstarka utbölingar lägger beslag på svensk jord och skog förlorar vi inte bara kontrollen över marken, vi förlorar möjligheten att forma vår egen framtid.

Detta är ingen fri marknad. Det är en strukturell förskjutning driven av politiska beslut. EU:s kapitalmarknadsdirektiv har öppnat dörrarna på vid gavel för utrikes uppköp. Den svenska jordbrukspolitiken prioriterar stora enheter.

Det missgynnar norra Sverige, där mindre brukningsenheter historiskt, kulturellt och naturgeografiskt är naturliga. När arvsskiften, bodelningar eller försäljningar sker saknar lokala brukare kapitalet att konkurrera. Utländska aktörer och kapitalstarka svenskar har resurserna. Resultatet är att vårt hemland bit för bit köps upp.

Det dagliga brukandet upphör. Investeringar i lokal infrastruktur uteblir. Kopplingen mellan människa och landskap bryts. Marker växer igen, sysselsättningen sjunker, byarna töms och den lokala skattekraften urholkas. Ett levande kulturlandskap kräver människor som lever i och av bygden – inte avlägsna ägare som ser skogen som en placering.

Ambition Sverige säger: Fastigheter ska ägas av dem som bor och verkar på platsen. Bruksplikt och boplikt måste införas som självklar förutsättning för ägande av jord- och skogsfastigheter. Den som äger marken ska bruka den aktivt och ha sin folkbokföring där. Samtidigt behövs bättre villkor för aktivt brukande i mindre enheter.

Norge har länge haft både starkare stöd till småskaligt brukande och former av boplikt för att skydda lokalsamhällen. Sverige kan – och måste – göra det bättre. Vi måste sätta ett tydligt stopp för den fortsatta utarmningen.

Marken hör hemma hos jämtar, härjedalingar och alla som lever och verkar i Sveriges bygder. Sverige måste stoppa utvecklingen där ägandet hamnar i andra länder men även hos svenskar som inte lever och verkar i berörd bygd.

Det är dags att ta tillbaka kontrollen och se till att landet ägs och brukas av människorna som lever och verkar där, då först kan vi få ett land som kan anses stå upp för en levande landsbygd.

Olle Larsson Ambition Sverige

P-A Tapper Ambition Sverige