Strategi för mer vildfisk på tallriken

Vild fisk har varit en förutsättning för människors etablering och överlevnad i Jämtland/Härjedalen, i egenskap av ett lättillgängligt högvärdigt protein under stora delar av året. Fisket har också varit ett kulturarv genom årtusenden i länet, i synnerhet kring älvdalarna där rikliga mängder fisk vandrade upp från kusten.

Lax var vardagskost i exempelvis Ragunda och bygderna kring Ljungan och i Ångermanälven.

Numera finns bara spillror kvar av Storsjööringen, som det bedrevs ett omfattande fiske på. Enbart från biflödet Dammån finns det uppgifter om att det fångades uppemot 40 ton öring per år.

Husbehovsfisket och yrkesfisket har dock i stor omfattning gått förlorat under det senaste århundradet. I Jämtlands län är exempelvis lax och ål helt utslagna. Dessutom har lokala och viktiga bestånd av öring, harr, sik och röding decimerats eller försvunnit helt.

Lokalt fångad vildfisk finns sällan att tillgå i livsmedelshandeln. Det måste därför ses som ett angeläget allmänintresse i länet att stärka de självreproducerande bestånden av vildfisk, eftersom de, rätt förvaltade, utgör en viktig och förhållandevis lättillgänglig livsmedelsresurs.

Detta är viktigt för länsborna i vardagen men inte minst i kristider. Vår livsmedelsberedskap och vår självförsörjning behöver stärkas. Vildfiskens potential framgår också i den regionala livsmedelsstrategin men vi behöver gå från ord till handling.

Industrialiseringen och de stora samhällsförändringarna har satt sin tydliga prägel på vattendragen och fisket i Jämtland/Härjedalen. Inte minst har vattenkraften med sina dammar och torrläggningar ända sedan 1800-talet haft en omfattande påverkan på fiskbestånd och strömekosystem.

I länet har i stort sett samtliga större vattendrag rensats, åtgärder som haft långtgående negativa effekter på vattenlivet. I dag genomförs dock omfattande insatser för att återställa miljön i flottningsrensade vattendrag.

Parallellt med detta påverkar även andra mänskliga aktiviteter vattenkvalitet och fiskbestånd. Föroreningar i form av miljögifter (kvicksilver, organiska ämnen, PFAS med flera) från industri och hushåll har på vissa håll medfört kostrestriktioner för fisk som livsmedel.

Vilka är då de prioriterade vägarna framåt, för att uppnå potentialen som fiskresursen har?

1. Miljöanpassa vattenkraften i länet genom att bygga fiskvägar och göra åtgärder där det gör uppenbar nytta för vattenmiljöerna och fiskbestånden. Endast ett av vattenkraftverken i länet har en fungerande upp- och nedströmspassage för fisk, vilket gör att många arter inte når sina reproduktionsområden eller uppväxthabitat.

2. Föra löpande dialoger med de runt 180 fiskevårdsområdesföreningarna i länet, som i dag förvaltar och upplåter fisket. Vilka av deras vatten har potential att leverera fisk i sådana volymer att det kan komma allmänheten till godo, både på kort och lång sikt? Vilka mängdfångande redskap, maskinella resurser, förvaringslösningar och distributionskedjor behövs för att hantera fisken från vatten till tallrik?

3. Trygga förutsättningarna och finansieringen av restaureringsåtgärder i vattenmiljöer där det finns potential för att betydligt stärka bestånd av vandringsfisk, samt agera för att trygga finansieringen av kalkningsåtgärder i länet.

4. Stötta befintliga och initiera projekt, som syftar till att tillvarata insjöfisk på ett hållbart sätt och skapa distributionskedjor, till exempelvis skolor och äldreboenden. Helt enkelt bygga en infrastruktur som täcker hela värdekedjan.

Centerpartiet i Regionala utvecklingsnämnden Region Jämtland Härjedalen

Daniel Danielsson, Anna Omberg och Annica Lindström