LEDARE
Planen mot utanförskap: Slå ihop problemskolorna
Östersunds kommun är väl medveten om att Torvalla är på väg åt fel håll.
Det formuleras prydligt i kommunens strategi för stadsdelen som sträcker sig fram till 2030.
Hittills har politikerna försökt bygga bort problemen. Miljoner har plöjts ner på att fräscha upp centrum och området kring Torvallaskolan.
Det här är lockande åtgärder för politiker.
Ett bygge är nämligen pedagogiskt tacksamt gentemot väljarna. Pengarna beviljas, grävskoporna kommer och några månader senare finns resultatet där i betong och konstgräs.
Titta, vi har gjort något.
Problemet är att det har testats på annat håll.
Nu vill politikerna kanske inte lyssna till en journalist som fiskar i grumliga vatten. Men de borde i alla fall ha lyssnat på Boverket.
Deras genomgång av svensk boendesegregation konstaterar att många områden har varit föremål för återkommande insatser under årtionden – utan att den negativa utvecklingen vänt.
En snyggare idrottsplats verkar alltså inte vara lösningen.
Det verkar viktigare med skolan.
”Skolan har en central roll för att bryta utanförskapet”, står i en färsk rapport från 2026.
Östersunds kommun måste nästan ha läst den, för i deras strategidokument hittar vi följande mening:
”Skolan spelar en central roll för barns och ungdomars utveckling.”
Men politik är ett nollsummespel och kommunen har prioriterat.
Väl medvetna om skolans betydelse har man ändå beslutat att slå ihop två problemskolor: Mimergården och Ängsmogården.
Dessutom utan att tillföra extra resurser.
Hör och häpna har det här resulterat i – mer problem.
Båda skolorna brottades redan med det som kommunen säger sig vilja motverka i Torvalla.
Ett utanförskap som bland annat bottnar i bristande språkkunskaper. Det gör, som läraren Irina Eriksson berättat för JT, att både undervisning och kompisrelationer blir lidande.
Mot den bakgrunden framstår kommunens beslut som helt verklighetsfrånvänt.
Irina Eriksson är modig och talar klarspråk.
Jag hoppas att fler lärare – och rektorer – tar efter.
Sådana här gånger är det ofta svårt att få andra att prata. Allra helst med namn.
Ingen vill hänga ut sin skola.
Och framför allt vill nog ingen vara den jobbiga personen i fikarummet.
Men problem som ingen vågar prata om har en otäck förmåga att växa.
Signerat: tidigare elev på Ängsmogården.
Årskurs 1–9, på den tiden det begav sig.