
Tre goda exempel för Busstorget – inbjuder till dialog
ÖSTERSUND (JT) Stadsmiljöföreningen och två arkitekter gav sina visioner för hur centrala Östersund bör ordnas i framtiden. En diskussion följde som delvis gav uttryck för motsättningar mellan idealism och luttrad realpolitik.
– Låt det bli världens bästa offentliga plats så att det kan bli världens bästa stad i världens bästa region, sade arkitektstudenten Olle Björkebaum inför en fullsatt hörsal.
Sina invändningar mot Östersundslänken har Stadsmiljöföreningen tidigare luftat, i en JT-intervju 21 februari. Uno Svaleryd utvecklade dessa vid onsdagens möte i Östersunds biblioteks hörsal.
Han beskrev hur Östersund med den nya kommunikationslänken förlorar sin infartsparkering vid Hofvallen, utan att den ersätts med en ny. Vidare att Östersundslänkens sträckning i en nord-sydlig riktning bör kompletteras med en som går i öst-västlig. Han visade pedagogiskt på en karta att det är flest som arbetar och studerar i östra delen av Östersund som innefattar bland annat Wargentinskolan, Campus och området kring Fyrvalla.

Samtidigt är det många som bor på Frösön och Annersia, om de ska ta bussen till jobbet och skolan tvingas de med Östersundslänken till en omväg på åtta minuter.
– Ska vi få folk att åka buss så är det när de åker till jobbet, det är där den största potentialen ligger, säger Uno Svaleryd.
En annan hjärtefråga för Stadsmiljöföreningen är att Gustav III:s Torg ska finnas kvar som busstorg. Inte som uppställningsplats för bussar utan med vänthall och som en mötesplats för landsortsbor och stadsbor.
Därmed kan björkallén längs Kyrkgatan bevaras och uppställningsplats för bussar bör lämpligen finnas på Söder, vilket gör att infartsparkeringen vid Hofvallen kan finnas kvar.
– Bussförarna får använda Gamla skolan, det blir ett fint personalutrymme, fortsatte Uno Svaleryd.
I sin syn på att Busstorget bör bevara och utöka sin funktion som mötesplats mellan stad och landsbygd var representanterna för Stadsmiljöföreningen rörande överens med de inbjudna Olle Björkebaum och Frida Körberg Turhagen. För de som följt debatten är Olle ingen nykomling. Han kommer från Torvalla, har idag tagit kandidatexamen i arkitektur och fortsätter studera ämnet.
Frida som ursprungligen kommer från Fåker ägnade Busstorget sitt examensarbete 2015 och har sedan dess arbetat som arkitekt i Tyskland och Schweiz. De två har nyligen bildat föreningen Busstorgets vänner och gav tre goda exempel på hur man kan gå vidare med torget.

Eslöv betraktades tidigare som Sveriges tråkigaste stad, men ett politiskt samarbete över blockgränserna samt idéer från företagare och medborgare resulterade i en ny centrumplan och utmärkelser som Sveriges bästa landskapsarkitektur.
– Kan Eslöv så kan vi, det är ett budskap att skicka vidare till våra kommunpolitiker, sade Olle Björkebaum och fick högljudda applåder.
Ett annat gott exempel är Helsingfors, där ett nytt bibliotek byggdes intill Centralstationen. På det sättet kan de som åker in till staden för att exempelvis gå i skola utnyttja sin väntetid på ett mer positivt sätt. Det här anknyter direkt till ett problem i Östersund, där låg temperatur och frekvens mellan bussarna kan ställa till det ordentligt, särskilt för resenärer från mindre orter utanför Östersund.
Här behövs en riktig vänthall, var ett annat budskap från Frida och Olle som nedkallade applåder. Ett tredje gott exempel är New York, där ett område med en nedlagd järnväg förföll och blev en skamfläck i staden.
Tills två arkitekter med ambitioner lyfte området som intressant och lyckades få med de styrande i staden på ett utvecklingsprogram. Resultatet blev The High Line, ett mycket populärt och hyllat parkområde. Frida och Olle beskrev hur flera viktiga funktioner inom kultur, utbildning, demokrati och kommers finns samlat kring Busstorget och hur ett torg kan fungera som en länk mellan dessa, där det även knyter ihop länet som stort.

Dessutom hur viktiga vyerna är, mot Storsjön och fjällen samt uppåt mot biblioteket och kanslihuset. Men även mot funkishusen från 60- och 70-talen på andra sidan Kyrkgatan.
– Mitt i allt det här ligger Busstorget, det är en smältdegel av hela centrala Östersund, sade Olle.
– En annan viktig vy är Gamla Teatern, vi tycker att den har egentligen aldrig fått den plats som den förtjänar, tillade Frida och nämnde att här kan finnas ett större entréområde och exempelvis anordnas studentbaler samt finnas en taxizon.
Förändringar av sådana slag kan bli möjliga om allmänheten gör sin röst hörd och både Olle och Frida ville uppmana till dialog med politikerna.
– Vi måste ha den diskussionen först, vad torget ska innehålla. Sedan kan vi börja prata om det finns en del av torget som ska användas kommersiellt, då är det en senare fråga, sade Olle och beskrev den tidigare processen kring vad som skulle hända med torget som skendemokrati.
Under publikens frågestund framfördes synpunkter på att det borde anläggas skyddsrum under torget samt ett kulturhus. Politiker ur skilda läger framträdde och Anton Vaara från Socialdemokraterna ville uppmana allmänheten just till att skicka in synpunkter till hur torget ska se ut.
Likaså ville centerpartisten Magnus Andersson som är ordförande i miljö- och samhällsnämnden uppmana folk till att skicka in synpunkter, men framhöll även svårigheterna.
– Men det är klart att det ställs mot andra välfärdsfrågor också för oss, vi måste ju prioritera, sade han, något som föranledde en fråga från publiken om han kunde utveckla det.

Varpå Magnus Andersson fortsatte:
– Om det offentliga och vi ska utveckla torget och betala med skattemedel eller om vi ska ha en annan finansiär som kliver in, det är ju lite det som är frågan.
Nästa fråga från publiken blev då: Vem ska diktera villkoren?
– Det gör ni, medborgarna, givetvis, svarade Magnus Andersson.
– Den här frågan är så enskilt viktig att vi inte kan säga att det avgjordes i en demokratisk process för att vi valde våra folkvalda och så får de göra sitt i fyra år, replikerade Olle.
– Varför blir man politiker om man inte vågar drömma?, fortsatte Olle retoriskt och vände sig mot uppfattningen att budgeten ska styra utan att man måste ha en vision.
– Siktar man mot stjärnorna så kanske man kommer till stratosfären i alla fall.