Brinner för yttrandefrihet – utmanar de stora bokförlagen

I maj kommer den brittiske författaren Douglas Murray ut med en ny bok, "Om demokratier och dödskulter". Han har gästat världens största podd, The Joe Rogan Experience, och synts i stora nyhetskanaler. Storsäljaren är "Kriget mot väst". Ett slags försvarstal för västvärldens framsteg, där Europas största hot beskrivs komma inifrån. 

Murray har ratats av stora svenska förlag. 

Men inte av Nopolar Publishing i Östersund. Bakom det nystartade förlaget står Björn Nordquist i Östersund, som bland annat har en bakgrund som programledare inom public service.

Inte heller i den rollen backade han för att ge kontroversiella gäster en plattform. 

Men det fick också en del chefer att börja skruva på sig. 

– Vi har ju båda jobbat inom Public Service och det finns absolut en rädsla för att sticka ut och släppa fram kontroversiella åsikter. Det är lätt att du då blir stämplad. Jag hade mellanchefer på SR här i Östersund som sa till mig: "Du, bara så att du vet. Det är många som undrar om du tycker som den här personen du ska intervjua". 

– Det är ju en oerhört märklig sak att säga. Som journalist ska du givetvis kunna intervjua alla sorters gäster, oavsett om du håller med personen i fråga eller inte

Det här var under en period för cirka tio år sedan då svenska bibliotek inte sällan gallrade i sortimentet och plockade bort det som ansåg ha "fel värdegrund". 

Björn började fundera allt mer på det här med yttrandefrihet. Beslutet att göra något på egen hand började ta form. 

– Jag läste och följde mycket debatt utomlands. En artikel handlade om Douglas Murray och en bok som skulle ha getts ut i Sverige men som inte gjorde det. Det gick inte heller att få fram varför den inte gavs ut. Ingen ville prata om det. Återigen såg jag den här rädslan, den här gången över att ge ut något som skulle anses kontroversiellt. 

– Tanken slog mig då. Jag kan väl ge ut böcker som sticker ut? 

Det måste beskrivas som ett vågat karriärval, även ekonomiskt. Som litet förlag är det svårt att konkurrera med de stora jättarna, som kan lägga enorma summor på marknadsföring. Men också för att han ger ut de författare han ger ut. 

Douglas Murray är en. Joakim Lamotte är en annan. 

– Han väcker verkligen känslor. Det här var sommaren för snart två år sedan och jag hade precis gett ut min första bok ("Gör allt bättre med musik"), som är en väldigt  okontroversiell, men mycket bra populärvetenskaplig bok. Jag hade intervjuat Joakim Lamotte några år tidigare och en dag ringde han upp mig och berättade att han hade skrivit en bok och undrade om jag ville ge ut den. Jag bad om att få läsa boken och tyckte att den var väldigt bra och intressant. Så jag gav ut den.

Försäljningsmässigt var det helt klart rätt val. Värre om planen var att bli insläppt i de fina kultursalongerna.

– Lamotte har en stor följarskala och vi sålde nog ett par tusen exemplar i förköp bara. Däremot så tror jag att det kan väga negativt för mig i andra sammanhang. Ska du bli omskriven på DN-kultur var det kanske inte rätt val. 

Intresset för boken var stort ute på marknaden men häpnadsväckande lågt i riksmedia. 

– Jag skickade Lamottes bok till alla redaktioner på Sveriges Radio och SVT och där var det ingen som hörde av sig. Ingen ville ha något med boken att göra. Public Service pratar mycket om vad som är "sant och relevant". Du kan tycka illa om Lamotte, men du kan inte påstå att han inte är en viktig mediepersonlighet i vår samtid. Det hade varit naturligt att åtminstone benämna boken. 

Har den här rädslan alltid funnits i etablerad media? 

– Jag tror att det har vuxit fram i samhället i stort. Min pappa var lärare på Wargentinskolan och har beskrivits som en färgstark person som gillade politiska diskussioner. På den tiden, när han var lärare, kunde det vara väldigt heta diskussioner i personalrummet där en kanske var kommunist och någon annan konservativ. Man höll inte med varandra men var ändå vänner, säger Björn.

Det fria samtalet kanske är på tillbakagång i etablerad media, men samtidigt fortsätter poddar som Joe Rogans att växa, där gäster får breda ut sig över en tidsrymd på ibland flera timmar. Få om inga ämnen är för känsliga för att ta upp. Det är på sådana plattformar Björns författare når sin publik, och det handlar om miljoner.  

– I svensk media upplever jag att samtalen ofta fastnar i semantiska detaljer. Ta problemen i förorterna. Istället för att prata om det verkliga problemet så kan vi hamna i en diskussion om det ska kallas problematiska zoner eller något annat. Då blir det diskussionen istället.

Vi har nämnt Douglas Murray och Joakim Lamotte. Men i Björn Nordquist stall finns också personer som den legendariske komikern John Cleese, journalisten och satirikern Andrew Doyle och den nordkoreanske flyktingen Yeonmi Park.

Den förstnämnde hamnade i blåsväder för ett inlägg på sociala medier, där han gav uttryck för åsikten att London "inte längre är en engelsk stad". 

Hans böcker har inte varit intressanta för förlag att ge ut i Sverige. 

– Jag tror inte det är en kommersiell fråga; en liten bok av John Cleese borde vara en no brainer för ett förlag som till exempel Bonnier. Men man kanske inte håller med honom i vissa frågor eller så kan det vara att man är rädd för att andra författare i "stallet" inte skulle gilla det. 

Som förläggare beskriver Björn att det har varit tufft att få ekonomin att gå ihop, men han ångrar inte karriärvalet.

– Det har varit otroligt givande och jag får möta fantastiska människor på vägen, säger han.