Hur mycket jordbruksmark är S, M, KD och V beredda att offra i Ås?

 Det är en tydlig politisk linje där Socialdemokraterna, Moderaterna och Kristdemokraterna – med stöd av Vänsterpartiet – steg för steg driver igenom exploatering på jordbruksmark, trots att de vet vilka konsekvenser det får. Trots upprepade varningar. Trots sina egna styrdokument.

När man lägger samman de aktuella planerna framträder en tydlig bild. I planprogrammet för centrala Ås föreslås cirka 3,2 hektar jordbruksmark tas i anspråk. I Västersem tillkommer ytterligare cirka 0,8 hektar. Och i Rösta 6:1 riskerar hela brukningsmiljöer att påverkas eller slås sönder. Detta är inte längre små, enstaka ingrepp. Det är en successiv nedmontering av en av länets viktigaste jordbruksbygder.

Det mest anmärkningsvärda är att konsekvenserna inte är okända. De är tydligt beskrivna i samråden – inte minst av myndigheter. Länsstyrelsen pekar på flera allvarliga brister i kommunens underlag. De efterfrågar tydligare analyser, bättre kartunderlag och framför allt en konkret redovisning av hur avvägningar faktiskt har gjorts. 

Det räcker inte att säga att hänsyn tas – kommunen måste visa hur. Särskilt tydlig är kritiken kring jordbruksmarken. Länsstyrelsen menar att kommunen inte har visat varför exploateringen måste ske just här och inte på annan mark. De kräver en ordentlig lokaliseringsutredning där alternativa platser prövas och jämförs, något som i praktiken saknas.

Samtidigt lyfter Länsstyrelsen fram att Ås inte är vilken plats som helst. Det är en levande jordbruksbygd med aktiv produktion, utbildning och forskning, och därmed av betydelse långt utanför den lokala nivån. Att exploatera denna mark utan tydlig motivering strider mot intentionerna i miljöbalken. Ändå går planerna vidare.

Myndigheterna pekar också på konkreta miljöproblem som inte är tillräckligt utredda. Dagvattenhanteringen beskrivs som otillräcklig, särskilt när det gäller påverkan på Tysjöarna som redan har problem med övergödning. Risken är alltså att exploateringen förvärrar ett redan känsligt ekosystem. 

Dessutom saknas tillräckliga analyser av förorenad mark, skyfall och hur infrastrukturen påverkas. Även här skjuts problemen framåt till kommande detaljplaner istället för att hanteras nu.

Kritiken gäller också kulturmiljön. Länsstyrelsen pekar på en tydlig motsägelse: samtidigt som kommunen säger att det öppna odlingslandskapet ska bevaras, planerar man bebyggelse just på denna mark. Hur dessa värden faktiskt ska skyddas är oklart. Det saknas konkreta ställningstaganden, vilket gör att hela resonemanget framstår som tomma formuleringar.

Detta förstärks av de synpunkter som kommer från verksamheter i området. De beskriver hur jordbruk i praktiken påverkas när bostäder byggs för nära. Klagomål på lukt, buller och maskiner är inte undantag utan regel. Det leder i sin tur till krav på begränsningar i verksamheten, vilket gör det svårare att bedriva lantbruk långsiktigt.

Till detta kommer infrastrukturen – vägar, gång- och cykelstråk och ledningar – som fragmenterar marken och gör den svårare att bruka. Små ingrepp får stora konsekvenser.

Trots detta väljer kommunen att gå vidare. Samråden har genererat omfattande kritik från myndigheter, sakägare och invånare. Ändå görs endast marginella förändringar. Det väcker en rimlig fråga: var samrådet på riktigt, eller var det bara en formalitet?

Samtidigt fortsätter politiken att tala om hållbarhet, Agenda 2030 och vikten av att värna jordbruket. Men i praktiken sker det motsatta. Jordbruksmark tas i anspråk utan att alternativ redovisas, trots att lagstiftningen kräver det. Man talar om att bevara den agrara karaktären, samtidigt som man bygger bort själva grunden för den.

Det är så här jordbruksmark försvinner i Sverige. Inte genom ett stort beslut, utan genom många små. 0,8 hektar här. 3,2 hektar där. Till slut är det inte längre en jordbruksbygd.

Det här handlar inte om att säga nej till utveckling. Det handlar om att utveckling måste ske med ansvar. För varje hektar jordbruksmark som försvinner minskar vår livsmedelsberedskap, försvagas lantbrukets förutsättningar och vi förlorar något som aldrig kan återskapas.

Centerpartiet ställer en enkel fråga till S, M och KD: varför väljer ni att bygga bort framtidens jordbruksmark – när ni vet att konsekvenserna redan är utredda och tydligt påtalade?

För Ås framtid krävs mer än vackra ord. Det krävs politiskt mod att faktiskt stå upp för de värden man säger sig vilja skydda.

Andreas Karlsson C 

Olof Wallgrean C