Sikås Bua ökade försäljningen under pandemin

Den som ger sig ut för att ta reda på varför ICA Nära i Sikås, i folkmun kallad Sikås Bua, är så populär i bygden med omnejd, får räkna med ganska svävande svar. Det är en känsla, en stämning, något i luften. I vilket fall är det inget som Eivor Lindgren, som äger butiken tillsammans med systern Doris Andersson, går och funderar mycket på. Hon tar dagen med ro, hon som lever för butiken och jobbar så hårt för kunderna.

Från början var de fyra. Eivor och hennes systrar Doris och Margit, och bästa vännen Randi. Butiken där de då var anställda, Eivor som butikschef, var en underleverantör till mejeriet NNP, och såldes till Ica och skulle läggas ner. Eivor, Doris, Margit och Randi bestämde sig för att rädda butiken.

– Vi tänkte att vi gör det. Ingen av oss tvekade, berättar Eivor.

Steget var inte långt, men inte heller helt enkelt. ICA och NNP godkände dem inte som handlare.

– Vi skulle inte få bli handlare, vi hade ju ingen handlarsläkt, utan var bara personal, minns Eivor.

Sedan var det alla sakkunniga i branschen som sa att de aldrig skulle klara det.

– Det kommer aldrig gå, sa de. För det första var vi fyra fruntimmer, tre var syskon, och så jag som var yngst skulle vara chef, minns Eivor. Men det rådde ingen brist på erfarenhet. Doris, Margit och Randi hade jobbat i butik sedan de var 15 år, Eivor sedan hon var 17. När de tog över var Eivor 34.

Men NNP och ICA satte ett hyreskrav på Sikås Bua på fem år, 1000 kronor per år. Då klev kunderna in och samlade ihop pengar.

– Det var massor med människor. De samlade in runt 700 000 kronor. Det var verkligen en kärleksförklaring, minns Eivor.

Mer än tre decennier senare frodas Sikås Bua, mitt i en pandemi. Och det senaste året har omsättningen växt - just på grund av pandemin.

– Den blev bättre, oh ja, den blev mycket bättre på grund av pandemin. Vi fick fler kunder överlag, det var fler som ringde och fick sina varor utställda, berättar Eivor.

Men hur kommer det sig att Sikås Buas omsättning växer under pandemin, när många andra företagare upplever det motsatta?

– Ja, säg det! Det vet vi inte, säger Eivor, men tillägger att det kan vara så att eftersom människor stannade hemma handlade de mer lokalt.

– Det vi håller tummarna för nu är att de upptäcker att det går att handla på nära håll, man behöver inte fara iväg, säger Eivor.

Cateringen som Sikås Bua tillhandahåller gick visserligen ner, och antalet kunder som får maten hemkörd är detsamma varje vecka, men matlådorna som Eivor och Doris i fem år har tillagat och sålt av varor som är på väg att gå ut, de ökade.

– Matlådorna har gjort att vi har bättre charkdisk och färskvaror, vi törs ta hem för vi vet att vi kan laga upp det om det skulle knipa. Svinnet har minskat otroligt sedan vi började med matlådorna, berättar Eivor.

Det är inte första gången som butiken klarar sig igenom svåra tider. När Sikås sågverk lades ner 2017 var det många som befarade att matbutiken också skulle tvingas stänga.

– Ja, det blev jättetrist då, ja, alla blev ju deprimerade. Omsättningen sjönk ju, ett halvår var det så, men sedan började det kvickna till igen, säger Eivor.

Det verkar helt klart finnas ett vinnande koncept, en plan, som tar dem genom motgång efter motgång.

– Nej, vi bara lät det gå. Vi har ingen plan. Vi tar ett år i taget. Vi har aldrig haft någon långtidsplanering, det är väl just därför vi har hållit på så länge, vi har kunnat ändra oss eftersom förutsättningarna har förändrats. Har vi lånat pengar har vi räknat att det och det ska vi klara av till dess, och sen inte tänkt längre fram. Så det har ju också funkat, menar Eivor som berättar att hon inte ens har kollat siffrorna för intäkterna under pandemin.

– Nån miljon gick det väl upp med, men det har jag inte kollat, säger hon, och personifierar därmed filosofin som burit Sikås Bua framåt i 33 år: bara fortsätt som vanligt, ett steg i taget, fokusera inte för mycket på problemen. Gör det som känns rätt i hjärtat.

– Vi har inte varit riktigt lätta att ha att göra med, det har vi inte. Vi har inte varit riktigt lika alla andra. Vi har gått på det vi tycker har känts bra, säger Eivor.

För enligt Eivor har Sikås Bua aldrig varit som en ICA-butik ska vara, och ägarna har inte varit som ägare ska vara heller för den delen. Det är trots allt inte alla butiker som har en fontän med livs levande fiskar.

– Nej, men vi har ju varit lite knäppa. Vi har aldrig varit som vi skulle ha varit egentligen. Men det är glad stämning, slår Eivor fast.

Idag är det bara Eivor och Doris kvar som jobbar i butiken, både Randi och systern Margit har gått bort. Margits barnbarn Dennis Bergström som just handlat i butiken tycker att det är nåt visst med Sikås Bua.

– Det är gemenskap här. Alla som kommer och slår sig ner här i fiket hamnar i samtal, säger han.

– Ja, det känns ungefär som om de sitter hemma när de sätter sig här, fyller Eivor i.

– Man får en känsla direkt när man kommer innanför dörren, menar Dennis.

– Ja, det finns ju faktiskt de som tycker att det känns skönt och rofyllt att komma in här, lägger Eivor till.

En skylt i fiket välkomnar människor att värma sin medhavda mat eller köpta matlåda i mikron. Någon sitter och läser en tidning. På en byrå står utmärkelser och diplom med varma motiveringar om Sikås Bua. På väggen hänger foton från gångna tider, och på ett foto syns den plätt där Eivor är född, bara några meter från butiken. Vattnet från fontänen porlar och i ett hörn står ett träd som trivts på sin plats lika länge som Sikås Bua har varit i Eivors och delägarnas ägo.

Plötsligt har Eivor svaret på varför butiken är så väldigt populär.

– Vi har bra parkering.

Men Dennis protesterar vänligt och tror nog att anledningen snarare kan spåras till personalen. De trivs ju så bra med det de gör.

– Ja, det bästa, det är att träffa folk, säger Eivor och tonläget går genast upp.

– Har du ont eller mår dåligt, så glömmer du det då, kanske är det någon som berättar en rolig historia, menar hon.

Eivor öppnar en byrålåda och tar fram kort och visar hur det brukade se ut.

– Vi har ju ingen ordning på korten. Men här var det vårmarknad, och här hade vi Lucia. Vi har haft mycket musik, mycket jazz, minns Eivor.

Innan pandemin brukade lnlandsbanefestivalen hålla till inne i butiken med scen och publik. Eivor berättar att Inlandsbanan har en egen kommitté som bokar artister och de lite större orterna längs järnvägen ställer upp.

– Men då stannade de hos oss, säger Eivor med stolthet i den lågmälda rösten, och visar ett foto från 2015, första gången festivalen hölls i Sikås.

Vid svåra tider söker sig folk till det bekanta, det som ligger varmt om hjärtat. Sikås Bua vittnar om en ICA-butik som erbjuder mer än varor. Det är en trygg hamn när det stormar så mycket att ett virus blåser sig över hela jorden, hela vägen till Sikås.