Hållbar utveckling och krisberedskap – samtidigt!

Vi lever i en tid med utmaningar. Vi behöver ett robust totalförsvar och vi behöver en hållbar livsmedelsproduktion. Här lyfter här frågor och perspektiv kring detta med regionalt fokus på Jämtland och Härjedalen. 

Jämtland Härjedalen utgör i huvudsak landsbygd med Östersund som regionalt centrum. Befolkningen uppgår till drygt 130 000 invånare. Självförsörjningsgraden av livsmedel täcker inte behoven för flertalet produkter, med vissa undantag för mjölk , nötkött, fisk och renkött. 

Jämtland och Härjedalen har en speciell situation med omfattande turistnäring med omkring hundra tusen bäddar. Vid högsäsong har området därmed närmast fördubblad befolkning. Vid en nationell krissituation kan området också förväntas utgöra inkvarteringsområde från spontant eller planerat evakuerade storstäder. Viktigt i nya totalförsvaret är även att kunna stödja Försvarsmakten i händelse av krig, vilket kan innebära en ansenlig mängd människor i området under s k Värdlandsstöd. Allt detta ökar ytterligare utmaningarna i planeringen för försörjning av livsmedel och andra beredskapsviktiga varor.

Jämtland och Härjedalen kan bedömas ha goda möjligheter för utökad primärproduktion. Det låter sig nu inte göras akut i kristid. En ökad primärproduktion kräver resurser och tar tid att bygga upp även i fredstid. Det är en utmaning att få jordbruksföretagarnas förtroende för ny jordbrukspolitisk målsättning. Utan trovärdig planering måste jordbruksföretagarna också överväga hur man ska hantera den ökade risk som en livsmedelsbrist kan medföra.

En utökning av primärproduktionen i fredstid kan därmed behöva ta höjd för behovet att försörja en mer än fördubblad befolkning i kristid. Detta skulle innebära att regionen kan exportera än mer under fredstid. Det kommer då även att medföra mervärden såsom fler arbetstillfällen, en mer levande landsbygd och ökad biologisk mångfald i kulturlandskapet. 

Det är ändå nödvändigt att bygga upp erforderliga beredskapslager. Också för att säkerställa primärproduktionen. Sammantaget ökar dessa behov ju lägre primärproduktionen är i fredstid. Detta arbete har inte ens startat och även det kostar. Vi behöver ur beredskapsperspektiv också säkerställa traditionella och hållbara metoder och arbetssätt så så att primärproduktion kan upprätthållas under betydligt svårare förhållanden. Traditioner och kulturvärden har även egenvärde för att upprätthålla försvarsvilja över tid.

Frågan kvarstår vem som har ansvaret för att koppla ihop potentiella behov för livsmedelsförsörjning, med nödvändiga nationella, regionala och lokala insatser för att öka och säkerställa primärproduktionen. Det behöver klargöras rollerna för kommun, region och länsstyrelse och stat. Till Bioekonomiutredningen (N2022:07) har många regioner lyft fram problemet som följer av att ansvaret för jordbrukspolitiken ligger på Länsstyrelsen, medan ansvaret för tillväxtpolitiken ligger på Regionen, vilket inte gynnar ett helhetsperspektiv. Det är hög tid att klargöra samarbete och ansvarsfördelning för att börja agera och ta ansvaret för att komma från utredningar till handling vad gäller jordbrukspolitik och krisberedskap.

Vi ser ett behov av att dessa frågor lyfts till diskussion utifrån de aktuella förutsättningarna i Jämtland och Härjedalen. Tillsammans kan och behöver vi göra skillnad!

Anna-Maria Axelsson, förbundsordförande Sveriges Civilförsvarsförbund 

Kristian Olofsson, ordförande Fjällbygdernas Riksförbund (interim)