En gång i tiden fanns ett litet land som hette Sverige!

Man läste om vikingar som väckte skräck och beundran i vida världen, krigare, upptäcktsresande och handelsmän. Då kommo i Herrens år 829 kristna missionären Ansgar till Svealand, sådde frön av annan tro som Gustav Vasa använde för att expandera och skapa nationalstaten Sverige som nu blivit ett bondesamhälle uti 1500-tal.

Då skulle alla i stuga och slott läsa Bibeln och till kyrkan gå, tio Guds bud blev moral och etik, lag och rätt. Sverige blevo mäktigt stormaktsrike med korset vajande i blågula flaggan uti 1600-tal. Ryssen kom och slog Sverige in i misär, hor och superi uti 1800-tal och Finland förlorades.

Men ur askan reste sig väckelsefolket, allehanda baptister, missionare och efsare. Fäder slängde flaskan, blevo arbetsamma, näringslivet blomstrade, moral och etik återigen, amen och halleluja hördes i tusentals kapell och kyrkor.

Därur spirade demokratin, kvinnor missionerade och predikade! Så de fick rösträtt. Arbetarrörelsen skakade tass med väckelsefolket men högg judasknivar i rygg då marxismen ju måste religion utplåna, vilket sosseväldet delvis lyckades med efter 100 år.

Men fortfarande ringer kyrkklockorna in de döda och de flesta gifta sig i kyrkan vill och begravas därvid. Dalahästen, Ikea och surströmming alltjämt. De gamla grånade vill minnas, påpeka hur svensken genomlidit hundratals år i åkrars slit i mylla, till och med krig och tusentals döda, för ”sitt land och folk”, bett i bönehus dag och natt, räddades då från både nasse och ryss. Detta folk betalade dyrt i blod, svett och tårar för att få ha sitt land, sitt samhälle.

Tacksamma borde vi vara för demokrati, välfärd vi vann, vårt kära fosterland, genom århundradens möda. Men då kom en ny våg som trängde djupt in i den svenska myllan, invandring och mångkultur.

Det började med halvmiljon fattiga finnar uti 60-tal som fyllde svenska fabrikers stora brist på arbetare, en del greker och jugoslaver också. Deras anspråk på sin särart och kultur gjorde inga större anspråk på samhällsutrymmet, finnarna var ju så lika svennarna ändå. Och de byggde definitivt vidare på välfärdsbygget.

En välfärd vi nu uti 2020-tal bara minns i nostalgi. Skola, vård och trygghet på ättestupa. Demokrati, yttrande- och religionsfrihet i kö hädan stå. En tsunami kom från söder och vänstern offrade Sverige för makt och myndighet.

Moskéer, halal, sharia och no go-zoner. Flaggan med månskära vill de ha, kyrkor ekar tomma men böneutrop på arabiska höres. Sossar svettas under månskäran, suckar i maktens korridorer som allt trängre bli.

Nationalsången ”Du gamla du fria” snart förbjuden är, och det fanns ett litet land som hette Sverige…

Peter Kujala, Östersund