Debatt: Vårt minne av Alliansen eller Papphammar i Monismanien
NU SKA JAG berätta en historia. Den handlar om hur jag tror att det gick till i maktens korridorer när man lade fram förslaget som innebär att man vänder livet upp och ner för flera hundra elever samt deras familjer, frångår kommunens egna riktlinjer och näppeligen tar någon större hänsyn till den lagstadgade Barnkonventionen.
Det hela utspelade sig i en stad vid en stor sjö i vackraste Monismanien, vi kan kalla landet så, något ska det ju heta och jag har nog läst om det i en saga i Expressen. Staden hade länge styrts av rödrosiga Vise män och kvinnor, det gick inte alltid så snabbt men de planerade långsiktigt och tog beslut med invånarnas väl i åtanke. De var ju visa, man litade på dem och tänkte inte mer på det.
Så hände det att de förlorade ett val (deras annars så rödrosiga kinder blev säkert alldeles vita). De som vann, vi kan ju kalla dem Alliansen för det är ju vad de kallas, fick nu väldigt, väldigt bråttom att ta en massa beslut så att alla skulle se hur handlingskraftiga och duktiga de var.
”-6:orna är så unga, de ska inte behöva gå på högstadiet!” skallade ropen i korridorerna och med generellt dyra men snabba lösningar välkomnades 6:orna till mellanstadieskolorna.
Jämtlands Tidning Digital 1 mån
55 kr
Köp nu
24 timmar digitalt för 15 kr.
15 kr
Köp nu