EU hotar svenskt skogsbruk

När Sverige gick med i EU 1994 hade jag varit skogsbrukare i 20 år. Idag kan jag lägga till dryga 30 år och fira ett halvt sekel som hängiven skogsodlare och företagare.

Skogsbruket har alltid utmärkt sig för modetrender. Fram till 1950-talet dominerade ”plockhuggning”, ”stamvis blädning” och ”dimensionshuggningar”. Metoderna ledde fram till ett bedrövligt skogstillstånd i Sverige. Skogarna hade låga virkesförråd, låga timmerandelar och ofta nolltillväxt.

Sanningen är att skogen i Sverige brukats och tidvis missbrukats under många hundra år. Bergsbruk ödelade stora områden i Mellansverige och även i Jämtland när gruvdriften krävde ofantliga vedmängder. 

Stora områden i söder förvandlades av betesdjur till hedlandskap. Plockhuggningen vid industrialismens genombrott skapade tras- och restskogar i stora delar av Norrland och inte minst i Jämtland.

I själva verket är våra nordliga barrskogar mycket robusta ekosystem som med jämna mellanrum blir utsatta för katastrofer i form av i första hand brand, men också insektsangrepp och stormar. När stora arealer brinner blir ofta bara några äldre tallar de enda överlevande på hygget. Livet på brandfältet börjar om. 

På lite bördigare marker etablerar sig först lövskog som så småningom blir skydd för granen som trivs med att komma underifrån. På en magrare mark med överlevande tallar startar en ny generation tallskog. På vissa av dessa blir det en monokultur av tall. Principen för modernt skogsbruk följer precis denna – naturens normala föryngringscykel.

De centraleuropeiska länderna har, med några undantag, i princip huggit bort alla sina naturliga skogar. När före detta EU-kommissionären Franz Timmermans tillträdde fanns stort stöd i EU-parlamentet för att EU skulle styra över unionens skogar. Löftet som svenska väljare fått, om att ”skogen ska vara en nationell angelägenhet och undantas EU-regleringar”, blev bara tomma ord. Tråkigt nog ställde sig en del av de svenska EU-parlamentarikerna på kommissionärens sida.

Idag ser många svenska EU-parlamentariker EU som en födkrok och karriärväg och ställer sig på federalisternas sida. Till exempel ville Emma Wiesner (C) ersätta vår fungerande riksskogstaxering med att EU ska övervaka svensk skog från Bryssel.

Art- och habitatdirektivet, fågeldirektivet, LULUCF, avskogningsförordningen är exempel på några av de EU-direktiv som införlivats i svensk lagstiftning. Just nu är en förordning om restaurering av naturen på väg att införlivas i vår lagstiftning. Den svenska regeringen ska snart redovisa hur Sverige avser uppfylla förordningens krav. 

Bland andra Skogsstyrelsen och Naturvårdsverket ska komma med förslag om hur Sverige ska uppfylla målen i förordningen.

Det låter kanske bra att man restaurerar naturen och skogarna. Problemet är att Sverige inte borde beröras alls av detta. Det är däremot många länder i EU som borde lära sig av Sverige. Vi har växtliga skogar, rik biologisk mångfald, stora reservat och nationalparker. Dessutom tar svensk natur och skog upp så mycket CO₂ att vi är bäst i EU på låga utsläpp.

LRF har ställt sig mycket kritiskt till effekter om restaureringsdirektivet tillämpas i Sverige. Man skriver bland annat:

”EU:s naturrestaureringslag kan få stora konsekvenser för svenskt lantbruk. Sveriges jord och skog är en bärande del av samhällsekonomin, beredskapen och industrins råvarubas, och därför riskerar effekterna av EU:s naturrestaureringslag gå långt utanför miljöpolitiken. När produktiv åkermark riskerar att tas ur bruk och skogsmark begränsas i användning påverkas livsmedelsproduktion, exportintäkter, energisystem och möjligheten att ersätta fossila material.”

Miljörörelsen har tagit ett järngrepp om politiker, media och myndigheter. I Östersund har Naturvårdsverket drygt 100 personer anställda. På Sveriges Radio och på SVT finns gott om journalister som bevakar klimat, skog och natur ur ett ensidigt perspektiv där man sällan eller aldrig vill tala gott om sysselsättning, välstånd och utveckling i de areella näringarna.

När aktivisten Greta Thunberg kedjar fast sig och stoppar lagligt pågående skogsavverkning hos Beatrice Karlsson i Arjeplog handlar inte reportagen om kränkt äganderätt eller den extra hänsyn som tagits på avverkningen av de 8 hektaren. Uppmärksamheten riktas istället mot engagemanget hos aktivistorganisationerna.

”Hyggesfria metoder” förs fram av Naturskyddsföreningen, BirdLife, WWF och Greenpeace som modell för framtidens skogsbruk. Hyggesfria har just en antiskogsbruksklang. I verkligheten finns många alternativa brukningssätt. Gallringar, timmerställningar och skärmskogsbruk funkar bra i våra jämtländska skogar. Plockhuggning kan ibland funka på bördiga granmarker.

Arealerna lämpliga för alternativa brukningsmetoder är dock inte så stora om man önskar bedriva lönsamt skogsbruk. Det står varje skogsägare fritt att bruka sin skog efter eget huvud men inom skogsvårdslagens rågångar. Det är just den möjligheten till variation som ger det svenska skogslandskapet dess mångfald.

När miljöorganisationer önskar sätta tvångströja på skogsbrukarna, när tjänstemännen på Naturvårdsverket och i kommunernas miljö och hälsa övertolkar EU-direktiv blir jord- och skogsbruksföretagen lidande. När man ringaktar den enskilde skogsbrukarens kompetens och kunnande.

När massmedia ständigt jagar enkla rubriker med en ensidig bevakning och inte bryr sig om verkligheten i skogen eller respekterar de ekonomiska och regionala argumenten öppnar man dörren för att låta EU helt ta över.

Vill vi verkligen att jämtländsk skogsnäring ska tas över av EU och ideella miljöextremister?

Vill vi att länets landsbygd ska förvandlas till ett förhistoriskt Skansen?