Är det optimalt att satsa på fyra armébrigader?

Försvarsberedningen föreslår att armén skall utökas till 4 brigader redan till 2030. 

Frågan är om det överhuvudtaget är möjligt utifrån den synnerligen magra grundorganisation dagens försvarsmakt innehåller? 

Återigen drabbas Försvarsmakten av de dåliga och naiva beslut våra politiker tog kring sekelskiftet och åren därefter. 

Detta följs nu av att Försvarsmakten ges orealistiska uppdrag om hur snabbt man kan bygga upp en avsevärt större armé. 

Vad jag förstår är dagens två brigader ännu inte fulltaliga och viktig materiel saknas. Den begränsade grundorganisation, som idag anstränger sig för att slutföra uppdraget att göra dessa två brigader fullt krigsdugliga, har väldigt liten överkapacitet. 

Att då på sex år fördubbla denna styrka verkar obehagligt orealistiskt. Under dessa sex år bör också de två nuvarande brigaderna genomföra minst en repetitionsövning och det är samma officerare, som skall sköta även detta. 

Samtidigt innebär NATO-medlemskapet med bland annat en stridsberedd pansarbataljon i Litauen, att ett stort antal officerare binds upp för annan verksamhet. 

Som före detta artilleriofficer förundras jag också över att man i Sverige inte verkar ha dragit några slutsatser från kriget i Ukraina, huruvida den klassiska svenska arméorganisationen är den optimala. Sverige har i internationell jämförelse (inte minst med Finland) haft en oproportionerlig låg andel artilleri till sina arméförband. När nu striderna i Ukraina så tydligt visar artilleriets avgörande betydelse, borde Sverige ta till sig dessa erfarenheter. 

Om man nu vill fördubbla arméns slagstyrka, synes det mer effektivt att utöka till tre brigader och i stället fördubbla det artilleriunderstöd dessa brigader kan behöva. 

Sten Bredberg 

Tidigare officer vid A4