Vätgas - framtidens fordonsbränsle!
Vad väntar vi på? Som vätgasentusiast och övertygad om detta energislags stora betydelse som framtidens fordonsbränsle är jag minst sagt förvånad och frustrerad över att den får så lite utrymme i opinionen och de satsningar som görs. Det pratas nästan bara batteri-el.
Måndagen den 14 mars, deltog jag i ett informationsmöte, arrangerat av Länsstyrelsen i Östersund, med ett 50-tal anmälda deltagare. Rubriken för mötet var ”Elektrifiering av tung trafik”. Under 75 procent av tiden diskuterades bara batteri-el. När jag till slut fick ordet, delgav jag min starka tro på vätgasen, som framtidens drivmedel.
Glädjande nog var det flera av deltagarna som hängde på och stödde mina tankar. Batteridrivna, lättare fordon kan säkert ha en framtid, i synnerhet för människor som har möjlighet att hemladda sin bil under natten och vars användningsområde är begränsat till, i huvudsak, pendling till och från arbetet.
Så snart det däremot rör sig om längre körsträckor och tyngre fordon är vätgasen helt överlägsen, för att inte säga oersättlig. För längre sträckor kräver batteridriften dessutom, snabbladdning, under färden, något som, vid varje tillfälle, tar bortemot 45 minuter.
Tekniken för bränslecellsdrift är i dag färdigutvecklad för praktisk användning i stor skala. Att tanka en sådan bil med 5-6 kg vätgas tar inte längre tid än det i dag tar att tanka en bensin- eller dieselbil- du kör 60-70 mil på en tank och det enda du släpper ut är lite vattenånga.
Någon yttrade vid informationsmötet att tankstationer för vätgas är dyra anläggningar. Det är sant, men laddstolpar är inte heller gratis. Den för mig avgörande skillnaden är min övertygelse att, om 20 år står vätgasstationerna kvar och används lika frekvent, som vi idag nyttjar våra fossilbränslemackar.
Då har vätgasen, som fordonsbränsle, tagit över det mesta av marknaden, medan behovet av laddstolpar för snabbladdning är mer eller mindre överspelat. Då står ett antal laddstolpar, som monument över felaktiga satsningar i dag.
Tyvärr har svenska biltillverkare dragit benen efter sig, när det gäller utvecklingen av bränslecellsfordon. Det förväntas ta fyra-fem år innan vi får se några Volvo- eller Scanialastbilar och bussar med bränslecellsdrift på våra svenska vägar.
Nu har vi starka krafter i rikspolitiken, som är beredda att satsa mer än 300 miljarder kronor till utveckling av höghastighetståg. Samtidigt utlovas 5 miljarder till klimatfrämjande energiomställningar.
Min uppfattning är att vi skall vänta med satsningar på höghastighetståg, som bara är bra för våra storstadsområden. Satsa i stället dessa pengar på förbättrat järnvägsnät i hela Sverige och en snabb och bred omställning från fossilt till förnybara och miljövänliga fordonsbränslen!
Energiomställningen brådskar!
I en tid med skenande priser på diesel och bensin och kravet på att uppnå klimatmålen, är det desto mer angeläget att skynda på processen. Då måste staten gå före med kraftfulla ekonomiska stödinsatser.
Det krävs snabba beslutsprocesser för att nödvändiga investeringar till tankstationer och produktionsanläggningar för vätgas, skall komma till stånd. Detta är den motor, som behövs för att få fart på övergången till fossilfritt och förnybart.
Kurt Folkesson
