Varför verkar det som om busschaufförer prioriterar andra saker än passagerarnas säkerhet?

När vi kliver på bussen är vi kanske inte så medvetna om att vår säkerhet ligger i busschaufförens händer, tills något fruktansvärt händer... Å alla medresenärers vägnar vill jag tacka busschaufförerna, som är sanna gentlemän eller kvinnor mot sina passagerare och får dem att känna sig välkomna och uppskattade. Vi är så tacksamma för att ni tar ert jobb på allvar och att ni förstår vilket ansvar ni har för era passagerare. 

Tack för att du ser till att vi får uppleva bekväma och säkra resor. Du är ett verkligt exempel på hur bussförare ska bete sig. Tyvärr är inte alla dina kollegor sådana. Under de senaste månaderna verkar det vara en trend att busschaufförer verkar bry sig mer om allt annat än sina passagerare. Detta leder till situationer som att bussen kör förbi i hög hastighet (bussen var förresten inte full), medan tre personer vinkar att de måste gå på bussen. 

Det var riktigt kallt den dagen, så vi var tvungna att vänta i kylan på nästa buss och vi kom för sent till jobbet. Även om det var en otrevlig upplevelse går det verkligen överstyr när busschaufförens beteende äventyrar passagerarnas säkerhet. När busschaufförer pratar i telefon hela tiden eller sätter på musiken så högt att man knappt hör vad som kommer ut ur sitt eget headset, blir man fundersam. 

Borde det inte vara bussförarens första prioritet att ha fokus på trafiken istället för på något annat? Borde det inte vara så att busschaufförens första och yttersta bekymmer är passagerarnas säkerhet, istället för att gasa och bryta som en vildman eller kvinna? Hur många gånger har jag inte upplevt busschaufförer som använder gaspedalen och bromsar på ett sådant sätt att passagerarna måste hålla fast i deras grepp ordentligt annars blir man torpederad genom bussen! 

Nyligen fick jag uppleva på nära håll hur bristande säkerhet kan påverka en bussresenärs liv. En vacker lördagseftermiddag den 17 februari klev jag av buss 14. Innan jag visste ordet av föll jag hårt på marken medan mitt ben vek sig och jag fick olidliga smärtor. Det var som om jag precis hade klivit från en mycket högre höjd än normalt. Senare insåg jag att busschauffören hade öppnat dörrarna, men inte sänkt ner bussen. 

Denna händelse störde mitt liv fullständigt eftersom det visade sig att mitt ben var brutet och jag inte kunde arbeta på flera veckor! Under de senaste månaderna har jag tyst bevittnat busschaufförers obehagliga beteende. Jag har också hört människor prata om det, som om det vore det nya normala, något oacceptabelt som ändå måste accepteras. När jag skrev ett mejl till bussbolaget om min olycka fick jag ett svar i stil med 

— Vi är verkligen ledsna att höra om din upplevelse, vänligen kontakta ditt försäkringsbolag.

Vilket jag redan gjort, det var bara det att jag ville att bussbolaget skulle ta sitt ansvar. Jag pratade med en jurist om det, men han sa att det bara är vettigt att vidta rättsliga åtgärder när något av katastrofala proportioner har hänt.

Så här ligger jag i min säng och återhämtar mig fortfarande från ett brutet ben och den trötthet som olyckan har orsakat, jag kan inte arbeta och jag var tvungen att pausa mina studier också. Jag undrar vad som måste hända innan frågan besvaras - Varför verkar det som om busschaufförer prioriterar annat än sina passagerares säkerhet?

Linda te Boekhorst