Var har alla kärnkraftsmotståndare tagit vägen?

Vi som var med på 70-talet, när kärnkraftsdebattens vågor gick som högst, lärde oss om atomkraftens egenskaper och faror och dess hot mot mänskligheten. Då var vi många som blev övertygade kärnkraftsmotståndare. 

Vi bestämde oss för att så fot som möjligt göra oss av med denna mänsklighetens förbannelse. Det lilla, men populära Centerpartiet, med Torbjörn Fälldin i spetsen ledde nejsidan och fick rekordhöga 24,08 procent av rösterna i valet 1976 och banade väg för borgerlig valseger. Olyckorna i Tjernobil och Fukushima har inte gjort oss mindre säkra på vår sak. 

Nu undrar jag, 50 år senare – var är ni alla? 

Vart har klarsynen tagit vägen? 

Vi har tvingats leva med att Socialdemokraterna hela tiden varit splittrade i frågan. Att Centern, som en gång var nejsägarnas flaggskepp, numera kan tänka sig kärnkraft, har jag som gammal centerpartist svårare att smälta. 

Nu, när vi inlett den viktiga marschen mot renare energi och kan ersätta de fossila bränslena med de gröna och förnybara - sol, vind , vatten och vätgas, har det plötsligt blivit legitimt att marknadsföra kärnkraften som basen i den framtida energiförsörjningen i Sverige. när vi nu är överens om behovet av mindre utsläpp till förmån för renare luft och bättre hälsa, ja, då vill våra styrande ta steget bakåt till ett samhälle, som svenska folket i folkomröstning 1980 bestämde att vi inte vill ha. 

Jag tar mig för pannan. Kärnkraften skulle bli en parentes i vårt land. När vi påminner om riskerna får vi ett mantra till svar- ”vi klarar oss inte utan kärnkraft”! Nu är det dags att avliva denna myt. 

Solen är en oändlig energikälla. Sverige består av 410 000 kvadratkilometer landyta. Om vi tar vara på den mark som inte används för livsmedelsproduktion och i stället använder den för etablering av solpaneler och dessutom utnyttjar alla tänkbara hustak har vi en potential som på några år kan ge oss en fördubbling av Sveriges elproduktion. Lägg därtill vindkraftens möjligheter och vi kan på kort tid, kraftigt minska utsläppen och göra kärnkraften onödig. 

Genom att sprida ut anläggningarna och satsa på småskalighet, med många mindre enheter, skapar vi förutsättningar för billigare och mer förutsägbara elpriser för hushållen, samtidigt som våra el-producerande anläggningar ur beredskapssynpunkt, blir mindre sårbara. I detta sammanhang är det också relevant att påstå att den riskfyllda kärnkraften också blir extremt dyr. 

Både Vattenfalls vd- Anna Borg och Svenskt näringslivs vd - Jan-Olof Jacke , anser att det behövs mer statligt stöd än de 400 miljarder den svenska regeringen talat om. När vi också tar hänsyn till den höga kostnaden för byggande av ny kärnkraft, framstår konceptet med de gröna energislagen ännu mera överlägset. Använd de 400 miljarderna till stöd för sol- och vindanläggningar. 

Gör det i kombination med utveckling av vätgasen som drivmedel och lagring av el, så kan vi redan fram till 2030 fördubbla vår elproduktion! 

Kurt Folkesson 

Östersund