Städa upp efter Mathias Fredriksson

Har kommunen nu definitivt stoppat gräddfilen för Mathias Fredriksson?

När AnnSofie Andersson och Bosse Svensson, i egenskap av skyddsänglar till Mathias Fredriksson, styrde kommunen hände märkliga saker.

Park- och skogsmark, som enligt kommunens planer varit skyddade i minst ett halvsekel, skulle nu erbjudas för exploatering till den tidigare framgångsrike skidåkaren Fredriksson, numera en vanlig kapitalist med ambitioner att öka avkastningen på sitt kapital.

Att AnnSofie Andersson bara ett halvår tidigare skrivit under Östersunds översiktsplan 2040 med tydliga riktlinjer om vilka grönområden, som skulle sparas, och var man absolut inte skulle få bygga, betydde uppenbarligen ingenting.

Det var till och med så att Orienteringsklubbens lilla stuga i skogsbrynet vid ÖSK hade nekats förbättringar i form av vatten och avlopp på grund av de särskilda restriktionerna.

Och hur slutade allt detta? Jo, med att Fredriksson valde att sätta sitt bolag i konkurs, när mörka moln vid horisonten snarare pekade på förlust än den mångmiljonvinst, som var grunden till hela projektet. Och vilka var det som drabbades? Jo, det var byggentreprenören och det var köparna av Fredriksson dyra fastigheter. Några har nu stämt honom och hans kompanjon Emil Jönsson för avtalsbrott. Dessutom drabbades de två äldre fastigheterna vid Eriksbergsvägen, som en gång i tiden fått löfte av kommunen, att marken ovanför dem var fredad för all framtid.

Att Fredriksson nu återkommer med ett nytt bolag för att ännu en gång starta ett byggprojekt, betraktas nog av de flesta som väl magstarkt. Och när skyddsänglarna nu saknades, så hade han heller ingen framgång i sina propåer.

Hur skall nu kommunen städa upp efter allt detta? Ja, till att börja med kan man ju avstå från att sälja de kvarstående två partomterna, som aldrig bebyggdes. Då ger man lite plåster på såren till de fastighetsköpare, som fick färdigställa sina hus på egen hand till avsevärda extrakostnader, och man lever dessutom i någon mån upp till det löfte mot de äldre fastigheterna längs Eriksbergsvägen, det löftet som man bröt genom att godkänna detaljplanen, där det aldrig skulle byggas.

Och jättetomterna vid ÖSK-lägdan då, som Fredriksson nu inte fick köpa? Kommunen har ju satsat stora pengar på vägbygge och annan infrastruktur, som ytterst skattebetalarna får stå för. Dela då upp dessa till sex normalstora tomter och sätt ett pris som motsvarar tomternas unika läge. Därefter bör de erbjudas köpare i den ordinarie tomtkön. Då får kommunen tillbaka sina utgifter och medborgarna får dessutom uppleva att detta löses utan den mannamån som förekommit tidigare.

Sten Bredberg

Powered by Labrador CMS