Sanningskommissionen är en partsinlaga

Sanningskommissionen för det samiska folket har levererat sin rapport. Den kräver ursäkt, upprättelse och att samernas intressen ska väga tyngre än allt annat.

 När en utredning om Norrland enbart har fokus på samer, och dessutom tas fram av samiska företrädare, upphör den att vara en granskning. Den blir en partsinlaga för samer och rennäringen. Den tappar därmed helt berättigande som faktaförmedlare.

Det är inte en allsidig genomlysning av statens agerande i norr. Det är en selektiv historieskrivning som fullbordar det staten länge arbetat på: att göra den ursprungliga befolkningen och deras kultur som jägare, fiskare och fjällbönder osynlig och i det närmaste utrota dessa näringar som har tusenåriga rötter i det norrländska landskapet.

Medan samisk rennäring upphöjs till helig status har den bofasta fjällbonden systematiskt trängts undan. 

Det är bonden som under årtusenden röjde, odlade, höll boskap, jagade, fiskade och skapade livskraftiga bygder i fjällnära områden. Det är den näringen som staten genom lagstiftning, markpolitik och nu genom ensidiga utredningar gjort till ett bihang – något som ska underordnas rennäringens anspråk.

När kommissionen talar om nomadskolor som ett särskilt övergrepp glömmer den att tusentals andra norrländska barn också skickades långt hemifrån. Det var glesbygdens realitet, inte ett unikt samiskt öde. Vi kan vara tacksamma för att alla gavs möjlighet att lära sig räkna, skriva och läsa något som inte verkar gälla i dagens skola. Alla barn med andra språk och dialekter tvingades att lära sig svenska.

Ändå är det bara den ena gruppen som nu ska ha ursäkt och upprättelse. Ursäkt för vad?

Samma snedvridning gäller marken. Den så kallade tvångsförflyttningen framställs som ett övergrepp mot samer. I själva verket var det skandinaver, kväner, tornedalingar, men även den ursprungliga samen som under expropriationshot tvingades sälja eller lämna sina marker när staten skulle bereda plats för den sentida samiska rennäringen. Det är en del av historien som systematiskt sopas undan.

Resultatet är tydligt: samer har lagstadgade särrättigheter till renbete, jakt, fiske och intäkter som övriga norrlänningar saknar och fråntagits, oavsett hur länge deras familjer bott och brukat jorden. Fjällbondens näring, med sina djupa rötter i odling, boskapsskötsel, jakt, fiske och bofast bruk av landskapet, har däremot ingen motsvarande skyddad ställning. Den behandlas som ett störningsmoment.

En sanningskommission som bara ser samer ser inte Norrland. Den ser inte de generationer av bönder och övriga kulturbärare som befolkat och brukat fjällbygderna. Den ser inte hur staten, genom att ensidigt lyfta rennäringen, bidrar till att utrota de ursprungliga bofasta näringarna och kulturer som en gång var ryggraden i dessa bygder.

Konflikterna kommer att öka så länge staten inte avskaffar raslagarna, olika existensiella förutsättningar beroende på etnicitet och näring. Men kan det vara så att de styrande vill härska genom att söndra?

Vi efterlyser en opartisk faktakommission som inkluderar alla folkgrupper i norr, och även samer utanför renskötseln. En opartisk faktakommission måste redovisa en klar tidslinje över samernas expansion och andra folk och kulturers påverkan så att hela bilden framträder – inte bara den selektiva versionen från en partsinlaga.

Olle Larsson, skandinav och ättling till fjällbönder

Ronny Svarto, same utan medlemskap i sameby, med åtta år som ledamot i Sametinget