Så här får det inte se ut på hemmais
Utspelade av Södertälje. Just nu är det alldeles för mysigt att komma till Östersund Arena och möta ÖIK.
Det är en livsfarlig utveckling.
ÖIK:s materialare Håkan Lysén har ett lite småroligt konto på sociala medier, och hade lagt ut en liten film där han gjort det trevligt och snyggt i det omklädningsrum som Södertälje gästade på onsdagskvällen.
Jag hade inte räknat med att spelarna skulle vara lika gästvänliga.
Det såg hyfsat ut i 10 minuter. Sedan satte Södertälje 0–1 på sitt tredje eller fjärde skott för kvällen, och då var det som att varenda spelare i ÖIK krympte i storlek.
Resten av matchen blev en pinsam historia. Hemmalaget rullade ut röda mattan i egen zon och stod och tittade på när "kringlorna" snurrade runt.
Ingen, varken på bänken eller på isen tog tag i det. Efter två perioder hade ÖIK 4 skott på mål.
Det hade förmodligen stannat där om inte Södertälje slagit av på takten i tredje perioden.
När Rasmus Aro tillträdde som sportchef var budskapet att ÖIK skulle bygga ett lag som håller en hög lägstanivå i 52 omgångar.
Så har det inte sett ut hittills.
ÖIK kan se riktigt vassa ut i stunder, ibland i hela matcher, för att sedan falla ihop.
Jag har svårt att förstå Mikael Holmqvist som i ett meddelande till sponsorer och fans inför Södertälje-matchen hade skrivit att de var "ganska nöjda med prestationen i Nybro, men missnöjda med resultatet".
Defensivt var det inte bra alls nere i Nybro, även om man förde fredagens match och länge ledde lördagens möte.
ÖIK lämnar alldeles för stora ytor både i mittzon och egen zon. Mot ett spelskickligt lag som Södertälje blir man brutalt straffade.
Känslan är att ÖIK fortfarande inte har en trygg spelidé att luta sig emot när det går tungt.
Det brister också på individnivå.
ÖIK har en för svag backsida med trotjänare som tyvärr inte verkar bli bättre hockeyspelare för varje år – snarare tvärtom.
Båda målvakterna har också fått en tuff start.
Kommande SHL-lån bör nog hämtas till till målvakts- eller backsidan – gärna båda.
Det positiva har Aros värvningar stått för, som frejdiga Samuel Solem eller skickliga Oliver Kandergård.
Mikael Holmqvist har redan mycket att fundera på, och jag utgår från att Rasmus Aro inte kommer ha lika stort tålamod som sin föregångare på sportchefspositionen.
