S och C måste avsluta vågspelet i Spikbodarna

De två största partierna, S och C, har valt att prata så tyst de bara kan om en genomgripande förändring för oss östersundare: att ett av våra viktigaste friluftsområden offras för att skapa plats för elintensiv industri.

Man skulle kunna tro att om S och C verkligen kände på sig att deras plan var fantastisk i alla avseenden, skulle de prata vitt och brett om den.

När S och C verkligen pressas om Spikbodarna hävdar de att området har minskat kraftigt sedan det var aktuellt med EcoDataCenter och växthus. Centern upprepar envist att det enbart blir 55 hektar byggnader i den nya planen. Lägg dock till kvartersmark, installationer och inhägnader – så omfattar den mark som tas i anspråk runt 145 hektar. Det blir inte mycket lugn och ro kvar när skogsmaskinerna gått fram och ställverk och serverhallar är resta.

När EcoDataCenter och Wa3rm var aktuella fick vi höra att det var så bråttom att det inte fanns tid att söka annan plats. Man hade kunnat tro att deras avhopp skulle ge tid till eftertanke och möjlighet att söka alternativa lokaliseringar. Men nej. Har kommunpolitikerna väl lagt stora resurser på ett stort projekt verkar det vara viktigare att hålla fast vid den ursprungliga inriktningen än att stanna upp och pröva andra alternativ.

För att kritikerna skulle blidkas fick vi ett nytt skidspår – vi kan kalla det valfläsk-rundan. Politikerna hävdar att de satsar på friluftslivet (Östersunds-Posten 27/7), samtidigt sågar de av en av de mest bärande grenarna på samma träd.

Östersund behöver tillväxt, hävdas det envist. Men var är kalkylen? Hur många nya arbetstillfällen förväntas satsningen ge? Hur mycket inflyttning och vilka skatteintäkter? Vilka verksamheter är faktiskt aktuella? Hur mycket el kommer att efterfrågas – och vad innebär det i så fall för elpriserna? Och vad förlorar vi i långsiktiga värden när ett stort naturområde ersätts av industri?

Här finns en avgörande obalans: naturförlusten är konkret, permanent och säker. De ekonomiska vinsterna är däremot osäkra prognoser. Skogen huggs ner nu – baserat på en gissning om vad som kanske kommer senare. Det är att sälja skinnet innan björnen är skjuten, en chansning ingen ansvarsfull kommunledning borde göra med östersundarnas mark.

Det är välkommet att M och KD lyssnade in östersundsbor och svängde till Spikbodarnas fördel (Östersunds-Posten 28/8). Eftersom MP, L och V ända sedan 2023 stått stadigt på friluftsområdets sida finns det nu fem partier att välja mellan om man vill stå upp för Spikbodarna.

För vår del är valet enkelt: vi kommer att rösta på de partier som vill bevara Spikbodarnas friluftsområde i sin helhet. För dagens östersundsbor, för framtida generationer och för ett Östersund som förstår att natur också är en del av stadens tillväxtkapital.

Föreningen Rädda Spikbodarna
Henrika Lavonius Wike, Lotta Ekström, Linda Karlsson och Marianne Gidén