TV: Gymnasieelever om årliga poängjakten

Förra veckan skrev ett gäng elever från Wargentinskolan en insändare om skolans brist på engagemang och avfärdande av skolans traditioner. Det ledde till en artikel om eleverna där de fick uttrycka sina åsikter. En av dessa var Saga Björklund som går Naturprogrammet med internationell inriktning.

 – Jag tycker att det är viktigt att vi har någonting som visar att vi närmar oss slutet, att vi snart är i mål, säger hon. 

 Poängjakten arrangeras helt och hållet eleverna emellan. Två eller tre klasser utmanar varandra och kommer själv på några hundra utmaningar som ger olika mängder poäng. Ett till tio. Att se någon klampa runt på skolan med slalompjäxor, sminkade på märkliga sätt eller spontant sjungande på skolcaféets scen är under dessa veckor vardag. Även priserna bestäms klasserna emellan. Ofta innefattar de att vinnarklasserna tillåts designa en del av förlorarklassernas flak. 

 Tävlingen brukar starta då det är hundra dagar kvar till studenten, och pågår till slutet av maj. I ett skriftligt svar på insändaren publicerat i skolans intranät skriver skolan att de “aldrig kan acceptera att poängjakterna innehåller kränkande, lagbrytande eller störande aktiviteter.” 

 – De hatar det, säger Ida-Maja Härjegård. Vissa kanske tycker att det är lite småtokigt men de flesta är väldigt anti. Men det är väl tradition att de försöker stoppa det också. 

 Ida-Maja går tredje året på Wargentinsskolans Humanistiska program. Vi träffar henne i en korridor tillsammans med klasskamraten Ludvig Asklund. 

 – Det skickas ut saker i quiculum (digitalt program skolan använder för bl.a scheman och nyheter) och skolvärdarna pratar med en om att det finns vissa saker man inte får göra som de sett gjorts, berättar Ludvig. 

 Vad tycker man som yngre elev om poängjakten? 

 – Först kändes det konstigt, jag hade ju ingen aning om att det fanns sånt här innan jag började gymnasiet. Sen har jag förstått att det är en rolig grej och tycker att det gör skolan till något mer än bara plugg, säger Ludvig Asklund. 

 – Jag har känt till poängjakten länge, och längtat till det väldigt länge, säger Ida-Maja Härjegård 

 Jämtlands Gymnasium Wargentin är Sveriges femte största skola. Men trots det finns det ingen aktiv studentkår. Och klubbverksamheten är även den dåligt prioriterad enligt Saga Björklund. Hon tror att det delvis kan bero på problematiken kring de traditionella gymnasieföreningarna. 

 – Gymnasieföreningarna har ju tidigare varit en del av skolans verksamhet, nu är de totalt förbjudna. Jag tror att skolan är väldigt rädda eller väldigt arga på gymnasieföreningarna och därför vill de inte engagera sig i klubbarna. Men jag tror att det är fel väg att gå, de borde engagera sig mer för att de ska ha kontroll över vad som händer i skolan och kan bidra med ett alternativ som är bättre, säger hon.