Nej till utbyggnad av fiskodlingen i Vattviken 

Vattudalens fisk AB i Strömsund har även fiskproduktion i Vattviken i Hoverberg, Bergs kommun. Fiskodlingen där har bedrivits i kassar i Storsjön sedan 2011. De har nu ett tidsbegränsat tillstånd till och med den 31 december 2024. 

Enligt det samrådsunderlag som inskickats, vill de inte bara fortsätta, utan även utöka foderförbrukningen till 1 000 ton. De senaste åren har bolaget odlat cirka 330 ton regnbåge per år, med 550 ton foder. 

Vi som bor och/eller fiskar i närheten av fiskodlingen i Vattviken, är djupt oroade över detta! Vi tänker på vattenkvaliteten i Storsjön, då vattnet i Storsjön är dricksvatten för ungefär hälften av Jämtlands befolkning. Vi är också oroliga för livsbetingelserna för de fisk olika fiskarterna som alltid har funnits i Storsjön. Dessa arter är öring, grädde, sik, harr, abborre och mört. 

Det som vi personligen har sett har förändrats i Storsjön sedan fiskodlingen startade är följande: 

Ökad växtlighet i Storsjön, med alger och fler algblomningar. Flera ökande typer av sjögräs, så nät som läggs nära land bli inkletade med bruna alger och slam. Från juli månad är det numera omöjligt att fiska strandnära. I slutet av sommaren när några sjögräs blommar och släpper från botten och sprids, det även svårt att fiska mitt ute på sjön. 

Stora mängden sjögräs, alger och slem från fiskodlingen skapar svårigheter för friluftsliv och turism. Stora mängder av regnbåge som har olika sjukdomar, exempelvis fenröta, svampangrepp och gäddmask. Vildfiskarna harr och öring har minskat i lokalt i Storsjön, särskilt har mängden harr reducerats kraftigt. 

Vi ser också att öringen i närområdet trycks bort när det har varit stora rymningar från fiskodlingen. Mängden gädda har ökat i närområdet kring fiskodlingen. Allt fler döda fiskar längst stränderna nära fiskodlingen.

Ändå skriver företaget i sin samrådsansökan: ”Sammantaget bedöms konsekvenserna sett till friluftsliv och fiske preliminärt vara små.” Ofattbart! 

 Lukten från fiskodlingen är mycket störande periodvis. Verksamheter som bedrivs nära fiskodlingen är bland annat turistnäring, samt naturbaserad rehabilitering och dessa påverkar negativ. Det har blivit mångdubbling av måsar och kajor i Hoverberg, vilket gett bland annat skador i skorstenar i gamla hus. 

Fiskodlingen har satt upp en boj och två gula varningsstolpar i vattnet vid odlingen för att markera var det bedrivs verksamhet och att båtar ska köra utanför. Under de tre senaste somrarna, 2021, 2022 och 2023, har bojen varit borta (tampen till bojen finns dock kvar). Flera båtar har varit in i tampen och fiskeredskap som exempelvis djuprigg har blivit förstörd. 

Detta har påtalats till fiskodlingen att bojen har varit borta, men ingen åtgärd har gjorts. Det finns internationella sjöregler som säger att en fiskodling skall märkas ut ordentligt. Vattudalens fisk följer inte detta: stolparna sitter fel och för nära odlingen på västra sidan, vidare saknas flera stolpar. På östra sidan finns inga bojar, stolpar eller lanternor alls. Kommer du med båt i mörkret är det farligt, då det finns tampar som flyter i vattnet! 

 Vid samrådsmötet den 9 november berättade Vattudalens fisk AB att 1-3 procent av fodret som fiskarna matas med blir till sediment. I dagsläget betyder det att av deras 550 ton foder blir mellan 5,5 till 16,5 ton sediment. Skulle de få utökad sin odling till 1.000 ton skulle det blir mellan 10-30 ton sediment varje år som hamnar på en mycket begränsad yta. 

I fodret finns bl a stora mängder fosfor som blir en del av sedimentet. Att ha fiskodling i öppna kassar innebär alltid en risk för fisksjukdomar, som kan spridas till vildfisken. Med öppna kassar finns risk för BKD-bakterien. I Börtnan har det bland annat funnits BKD liksom uppe i Vattudalen, med flera. 

Vi är rädda att det är en tidsfråga innan det händer även här. Det vi känner till är att det under hösten 2012 har använts antibiotika då det har förekommit gäddmask. Det vi säkert vet är att andelen rapporterade gäddmask-tillfällen har ökat från det att fiskodlingen startade och fram till i dag.

 I Vattudalens rapport står det: ”Död fisk kategoriseras som animaliska biprodukter, avfallstyp vävnadsdelar från djur, avfallskod 02 02 02. En normal dödlighet av fisk ligger mellan 2-4%. Mängden död fisk uppgår till ca 35 ton per år”. Men vi vill inte ha 35 ton döda fiskar i Storsjön! Enligt Johan Mesch, platschef vid Vattviken, Vattudalens fisk AB, är genomsnittsfisken 1,5 kg i Vattviken. 

Det betyder att varje år dör 23 333 fiskar i denna fiskodling. Med en utökad fiskodling skulle det innebära ca 60-65 ton död fisk. Vi vill ännu mindre ha 60-65 ton döda fiskar i Storsjön! 

 Vattviken skriver själv i sitt Samrådsunderlag inför sin tillståndsansökan att de vill ”effektivisera och förbättra odlingen vid Vattviken sett till miljö, arbetsmiljö, säkerhet, fiskhälsa med mera.” Ett utmärkt sätt att göra detta, skulle vara att lägga om om till landbaserade, slutna anläggningar gärna med multitroft-system. 

Det skulle minimera miljöpåverkan i Storsjön och även skapa en bättre arbetsmiljö för de som arbetar på odlingen. För fiskodlingar övergår alltmer i landbaserade, cirkulära kassar.

 Svensk Fjällröding AB, som har fiskodling i Landösjön i Krokoms kommun, har t ex fått sitt miljötillstånd överklagat av Kammarkollegiet. Kammarkollegiet menar att det pågår ett teknikskifte, till fördel för landbaserad fiskodling och nämner den planerade landbaserade odlingen vid Kallsjön som ett positivt exempel.

 Så, Länsstyrelsen, Bergs kommun och övriga i samrådskretsen: ta ert förnuft till fånga och säg nej! 

Åshild Haaheim, markägare vid Storsjön, Hoverberg 

Johnny Nystedt, fiskare, Svenstavik