När valet är över ska vi fortfarande leva tillsammans

Allt oftare när jag läser debattsidor, insändare och kommentarsfält slås jag av samma sak. Tonen har förändrats. Människor delas upp i grupper. Någon pekas ut som problemet. Någon annan förväntas stå till svars för sådant som människor de aldrig träffat har gjort.

Vi och dom. Kanske är det just de tre orden vi borde vara mest uppmärksamma på inför valet. För världen är orolig. Krigen har kommit närmare. Ekonomin pressar många. Människor oroar sig för jobben, vården, skolan, pensionen, brottsligheten och om pengarna ska räcka.

Och rädda människor söker svar.

Jag reser mycket i de jämtländska bygderna. Jag sitter vid köksbord och pratar med människor, möter dem på arbetsplatser, i naturen eller på gårdarna.

Och nästan alltid händer samma sak. När människor får ett namn förändras någonting. Personen är inte längre ”invandraren”, ”samen”, ”muslimen”, ”stockholmaren”, ”den rike”, ”den fattige” eller någon annan påklistrad etikett. Det blir en medmänniska med en berättelse, drömmar och rädslor.

Det betyder inte att vi ska sluta diskutera svåra frågor. Tvärtom. Vi måste kunna tala om kriminalitet. Integration som inte fungerar. Hedersförtryck. Arbetslöshet. Religion. Kulturella konflikter. Samiska rättigheter. Markanvändning. Migrationens konsekvenser. Och människors rädsla inför ett samhälle som förändras snabbt.

Men det finns en avgörande skillnad mellan att diskutera samhällsproblem och att göra en grupp människor till problemet. Den gränsen behöver vi vara rädda om.

Det som upprepas tillräckligt många gånger börjar kännas normalt. Det som först får oss att reagera kan efter ett tag passera obemärkt. Och när människor ständigt beskrivs som grupper blir steget kortare till att vi slutar se individerna.

Där har också tidningarna ett ansvar. En levande tidning ska rymma åsikter som skaver. Jag vill inte läsa en debattsida där alla tycker samma sak. Yttrandefriheten är alldeles för viktig för det.

Men yttrandefrihet betyder också att någon måste fråga: vad är det egentligen vi håller på att göra mot varandra?

Det är en ovanligt hård valrörelse, inte bara mellan politiska motståndare. Någonting har hänt även med språket vi använder om varandra.

Tonläget kommer sannolikt att skruvas upp ytterligare nu när valet närmar sig. Det finns politiska poänger att vinna på vår oro och rädsla.

Därför kanske vi behöver ställa oss frågan: vilket samhälle vill vi vara när valaffischerna är nedtagna?

För när valet är över ska vi leva här tillsammans.