Långfors kraftverk – var finns förnuftet?

Jämtkraft styrelse fattade den 10 februari 2020 beslutet att riva ut Långfors kraftverk i Nedre Långan. 

Därigenom förkastade bolaget den i högsta juridiska instans, med modernt miljötillstånd, godkända planen för miljöhållbar renovering av kraftverket. Det politiskt framtvingade bolagsbeslutet redovisades enligt följande av dåvarande styrelseordföranden Kerstin Arnemo (c). (ÖP 2020-02-12). 

”Styrelsen har tagit beslutet utifrån en låst situation. Det finns inget rätt eller fel i det här. Inte heller några vinnare. Men utifrån rådande samhällsklimat kom styrelsen fram till att Jämtkraft måste agera så här”. 

En rad reflexioner kan göras utifrån detta. Det förelåg ingen ”låst situation”. Bolaget hade tillstånd från högsta juridiska nivå att restaurera kraftverket och detta i god överenskommelse med närboende. Enligt vår mening var allt från grunden fel i fattat beslut. Visst fanns vinnare, nämligen de företrädare för sportfiskeorganisationer mm som med hotelser framträtt i mediedebatten. 

Men framförallt fanns förlorare. Vi närboende som förtroendefullt och helhjärtat stöttat bolagets planer på en miljöhållbar restaurering av kraftverket med därtill hörande naturmiljö och ett för bygden omistligt kulturarv. Vad gäller ”rådande samhällsklimat” kan konstateras att även då 2020, hade klimatfrågan med tillhörande elektifieringsbehov en framträdande plats i media. 

Hur ser då läget ut i dag, fyra år efter detta olyckssaliga beslut av JK styrelse? 

Klimatfrågan har ytterligare accentuerats med krav på gigantiska satsningar på eldrift inom transportsektor och för industriella energibehov. Grön stålframställning, batterifabriker, serverhallar mm genererar ett framtida fördubblat elbehov. 

”Sverige behöver snabbt mer och billig el. På kort sikt är mer förnybar kraft lösningen. Alla kraftslag måste nyttjas” (Näringsministern vid Riksdagsdebatt 01-10).

Vårt lands säkerhetspolitiska läge har sedan två år tillbaka försämrats till det allvarligaste sedan andra världskriget. Landets beredskap inför ett krigshot har inom många områden allvarligt ifrågasatts. Regeringens utredare avseende livsmedelsberedskap, Ingrid Peterson, lyfter frågan om elförsörjning som den viktigaste att prioritera. 

Elförsörjningen avseende såväl elnät som produktionsanläggningar är prioriterade mål för en angripare och lätta att slå ut. All befintlig infrastruktur, såväl avseende produktionsanläggningar som elnät, är ur beredskapssynpunkt av synnerlig vikt att vidmakthålla. 

Långfors kraftverk är ett litet kraftverk men det har under hundra års tid producerat miljövänlig elström och skulle efter en restaurering under överskådlig tid fortsätta producera el för ca 650 hushåll (enl. Jämtkraft). 

Vi, undertecknare av denna artikel, kan inte förstå förnuftet med att i rådande osäkra omvärldssituation, och mot en bakgrund av skenande klimatoro med ett aldrig tidigare skådat behov av fossilfri elström, låta förkasta möjligheten till miljöhållbar elproduktion vid Långfors kraftverk. 

Beslutet om utrivning togs för fyra år sedan och framstår i dagens situation som både obegripligt och politiskt omöjligt. 

Med restaureringsåtgärder enligt tidigare beviljat tillstånd skulle alla möjligheter finnas att skapa en ”mönsteranläggning” vid Långforsen, där såväl fisketurism som lokal bygdehistorik kunde kombineras med miljöhållbar elenergiproduktion i en naturskön miljö och för överskådlig framtid. Fortfarande finns alla möjligheter kvar. Befintliga elledningar väntar på att bli spänningssatta. Vi vädjar till bolaget att inte låta den möjligheten gå förlorad. 

Carl-Göran Palmqvist Kälom Gunnar Olofsson Kälom Inez Lundberg Krokom/Kälom Margareta Simonsson Landön Eric Simonsson Landön Uno och Helena Gunnarsson Västerberg Bo Åsén Offerdalsberg Gösta Persson Kälom