Dockhusvärlden i Kallrör

Möbler i alla olika färger och former med små fina detaljer finns i gårdsbutiken där hon även säljer loppissaker och återbruk.

Lisa Astler är uppväxt i en Stockholmsförort, men flyttade upp till Järpen 2017. Vägarna bar henne sedan vidare till ett gammalt pensionat i Kallrör, där hon nu bor tillsammans med sin mamma och sina hundar. Lisa berättar att hon trivs hur bra som helst i den fina naturen med den otroliga utsikten som Kallrör har att bjuda på.

Under perioden med covid 19 blev Lisa hårt drabbad av viruset, som innebar att hon blev inlagd en månad på sjukhuset. Det var illa och hon fick kämpa med sjukdomen under en lång period.

– Att se vad människor faktiskt gör för andra som är helt hjälplösa är otroligt!

Hon kände en sådan djup tacksamhet, vilket hon tror var något som fick henne att förändras som person efter upplevelsen.

– Jag fick en insikt efter det. Jag släppte alla negativa känslor och då föll allting på plats, jag förstod vad som faktiskt felande mig.

Hon fick diagnosen lätt autism och det fick henne att förstå sig själv bättre. Hon har nu fått en bättre förståelse för varför hon tänker och gör som hon gör. Diagnosen ser hon inte som något negativt. Hon säger att hon absolut är udda men ändå lycklig.

Även flytten till den fantastiska platsen i Kallrör med alla fina grannar, fick henne att må väldigt bra.

Någonting som alltid har varit viktigt i hennes liv har varit att få skapa och pyssla eftersom hon älskar att få vara kreativ. Dockhus och dockhusmöbler är något Lisa alltid älskat men hon tror inte att hon som barn uttryckte intresset så mycket och ägde därför inget dockhus. Som 17-åring bestämde sig dock Lisa för att göra sitt eget dockhus av en bokhylla.

– Jag började även göra lite möbler av papper, tyger och andra material.

Hon berättar att det var här allt började och att hon sedan dess plockat på sig olika typer av möbler och dockhus.

– Efter ett tag hade jag en del gamla och slitna möbler eftersom jag bland annat köpt mycket begagnat.

Hon säger att det var då hon började fixa till möblerna och göra om dem så som hon ville. Sedan lät hon bara fantasin sätta stopp. Detta blev en ytterligare del i hennes skapande och dockhusmöbler fick en allt större plats i Lisas liv. Hon menar att det inte var inredningen i dockskåpen hon var intresserad av utan pysslet med de små möblerna.

– Jag älskar att pynta mina möbler med massa färg och små detaljer!

Lisa och hennes mamma har ett litet härbre på sin gård och en dag pratade de om att ha en liten loppis där. Eftersom Lisa redan hade en massa dockhusmöbler som bara stod bestämde hon sig för att testa att sälja lite möbler.

– Jag började så småningom att bara fokusera på dockhusmöbler, dockskåp, miniatyrfigurer och mer i den kategorin.

Det var två år sedan hon började med detta och håller fortfarande på litegrann med skapande kring framförallt möbler. Hon berättar att hon på sista tiden inte hållit på med det lika mycket som innan, utan istället har börjat göra lite återbruk samt fixat loppissaker att sälja.

–Jag har bland annat gjort i ordning gamla lampskärmar med tygremsor i olika färger och mönster och det tycker jag blir väldigt fint.

I Kallrör är det inte så många förbipasserande och därför är det ofta lugnt när det gäller kunder i butiken.

– Jag har öppet nästan hela tiden när jag är hemma och tar bara bort loppisskylten om jag åker någonstans.

Därför är det enkelt för Lisa att öppna upp butiken för kunder när de kikar förbi. Besökare i dockhus-möbelbutiken kan vara allt ifrån turister till mammor och barn.

–De mammor som kommer brukar ofta vara väldigt fascinerade över alla små möbler och färger.

Barnen brukar också bli väldigt exalterade när de ser alla saker och de brukar ha svårt att välja av allting, ungefär som i en godisbutik. Hon berättar att hon säljer dockhus-möblerna mest för barnens skull eftersom de vuxna som är intresserade oftast söker möbler i original.

Lisa gör om mycket gamla dockhusmöbler som kan behöva en liten finslipning och hon älskar att få lägga till massa färg och pyssla med de små detaljerna. Hon säger att det är mycket pillande eftersom möblerna är i miniatyr, men att det samtidigt är det som är kul. Lisa är väldigt glad att hon har detta att lägga sin kreativitet på. Hon tycker också att det är roligt att det uppmärksammas av andra.

– Allt detta med butiken och skapandet av dockhusmöbler har blivit som en flykt från det jag kämpat med och gått igenom.

Lisa hoppas att hon med samma energi och glöd kan fortsätta med butiken och dockhusmöblerna. Ett plus är den fina utsikten och naturen som hon har runt sig och alla fina människor som stöttat henne och sprider glädje.