Jultomten eller Jesus?

Mörkret lägrar sig i det kalla vinterlandet och kastar sina skuggor över ängsliga hjärtan som i bävan ser hur världen brinner av katastrofer som hotar vår vardag och vår framtid. Krig, hot och hat. Brott, misär och kamp om varje krona. Själva planeten i uppror. Den där prylen du fick av jultomten känns plötsligt kall och hård, intetsägande och likgiltig.

Du ser en kyrka som skiner i varmt ljus, inbjudande. Kanske gå dit, pröva denne Jesus i stället – kärlek och frid, ett hopp om en himmelsk framtid mitt i det tätnande mörkret. Eller kanske hellre putsa vidare på dina prylar, sitta på ditt materiella berg där det blåser kallt och den invärtes, ofrånkomliga och ensamma tomheten regerar?

Jultomten gömmer sig bakom en mask, precis som alla andra, och låtsas att ”allt är väl”. Vi känner honom inte. Han dyker upp en gång per år och försvinner sedan utan minsta livstecken, utan hjälp och tröst i vår nöd. Vi köpte några prylar och fick några minuter av ”Finns det några snälla barn här?”.

Men denne Jesus säger sig vilja vara med oss alla dagar. Han vet att vi inte är snälla, men älskar oss ändå. Vi möter honom först i krubban, sedan på korset. Han sägs ha lidit straffet för vår ”osnällhet”, våra synder, så att vi blir förlåtna och frikända med en himmelsk biljett. Han dog och uppstod och sträcker nu ut sina händer för att i kärlek omsluta oss, ge oss frid och en evig framtid. Det står till och med i hans bok, Bibeln, att vi skapades för gemenskap med honom – alltså något mer än jultomtens ”ho ho” och en klapp på axeln.

Den riktige jultomten, ursprunget till Santa Claus-legenden, hette Sankt Nikolaus och levde under 300-talet e.Kr. Nikolaus gav generöst, särskilt till fattiga. Han var en hängiven Jesu efterföljare och skulle definitivt uppmana dig att välja Jesus – inte en materiellt begeistrad rödklädd gubbe med låtsasskägg.

Två miljarder människor tycks nöjda med sitt val av Jesus. Hur många blir lyckliga av jultomten, året om? Julklappspapper skräpar på golvet vid den glittrande granen som redan fäller sina barr. Jag ser på mina onödiga presenter, på lätt berusade familjemedlemmar som stirrar tomt på tv-rutans döda flimmer.

Jag stänger tyst dörren bakom mig och går ut i stilla natt, så klar. Tindrande stjärnor tycks visa vägen. Jag går i knarrande snö mot det varma ljuset där kyrkan har öppen dörr, kliver in, prövar och väljer Jesus – han som faktiskt dog, gav sitt liv för mig och fortsätter att göra det, uppstånden och levande.

Vad väljer du – jultomten eller Jesus?

Peter Kujala