Faran inte över i Spikbodarna 

Det var en lättnad i höstas, när beskedet kom att Ecodatacenter drar sig ur satsningen i Östersund. Även kommunalråd Niklas Daoson (S) erkände i medier att det på sätt och vis var skönt att det inte blev något.

Vi i föreningen Rädda Spikbodarna blev gratulerade från oväntade håll – personer som vi trott höll med sina partier eller arbetsgivare erkände för oss att de egentligen varit emot projektet hela tiden. Skogen var räddad. Hurra.

Därför är det desto svårare nu att greppa vad kommunen håller på med. I den reviderade fördjupade översiktsplanen vill Östersunds kommun fortfarande göra 145 hektar skog till verksamhetsmark. Det är marginellt mindre än de 180 hektar som pekades ut i samrådet 2024 (men mer än den omdebatterade detaljplanens 130 hektar). Det handlar om 290 fotbollsplaner rakt över den tysta, trolska delen av 13-kilometersspåret.

Inte en reträtt alltså. Fortfarande en utvidgning.

Nu är det inte längre någon "grön omställning" eller "1000 gröna jobb" som motiverar. Nu handlar det om vilken industri som helst – eller "elintensiv industri", som det heter i planspråket.

Vilket i praktiken betyder datacenter, helst AI-datacenter, om man ska läsa mellan raderna när kommunalråden Effie Kourlos (C) och Niklas Daoson (S) svarade på föreningens frågor under Kommunfullmäktige i maj.

Det blir inga jobb av det. Ett modernt datacenter ska ha så få anställda som möjligt – de ska konvertera energi till beräkningskraft, det är affärsidén. Det kan bli jobb under byggtiden, men i driftsfas är målet att personalen ska vara så nära noll det går. Det råder bred samstämmighet om det i internationell branschmedia.

Men hur gick vi från att skogen var räddad till att den åter ska exploateras?

Jämtkraft har fått en koncession på 200 megawatt från Svenska Kraftnät – el som ska säljas. Samtidigt drar det ut på tiden med Unipers etablering i Lugnvik, vilket innebär att nätkunderna – alltså vi alla – riskerar att få stå för en större del av notan för elnätsutbyggnaden. Då behövs det köpare till elen, och det behövs snart.

Jämtkrafts styrelse är befolkad med kommunpolitiker. Man behöver inte ha vild fantasi för att förstå att kommunikationen mellan Jämtkrafts styrelserum och kommunstyrelsen är tät. Och medan Jämtkraft ska få sälja sin el ska östersundsborna betala med 145 hektar tyst, ostörd skog – och med högre elpriser när efterfrågan på energi ökar.

De flesta östersundsbor tror fortfarande att skogen är räddad. Det är inte konstigt – medierna har knappt rapporterat om den nya översiktsplanen, och kommunen har inte direkt skyltat med att planerna lever vidare.

En tråkig remissrunda som annonseras mitt under skolavslutningar och studentförberedelser, och som ska besvaras under semestern flyger lätt under radarn.

Det är dags att partierna talar klarspråk om det här – öppet, inför väljarna. Inte i ett samrådsdokument som ingen orkar läsa. Inte mitt i semestern. Utan rakt ut.

Föreningen Rädda Spikbodarna
Henrika Lavonius Wike, Marianne Gidén, Lotta Ekström och Linda Karlsson
(Styrelsen)