Kommunen synes ha en märklig policy för sin skogsskötsel

Efter att ha haft en dialog med kommunens skogsansvarige, har jag förstått att han är bunden av en policy, som inrättats under senare år.

Tanken är god, nämligen att man skall uppmuntra till biologisk mångfald.

Att ren vanskötsel skulle vara modellen för biologisk mångfald har jag dock svårt att ta till mig.

För det man möts av om man numera rör sig i denna stadsnära skog, så är det en skog, som till 99 % inte sköts om.

Alla träd som blåst ikull under de sista fem-tio åren har fått ligga kvar huller om buller. Bara några enstaka träd, som fallit rakt över några av alla skidspår, som finns i området, har tagits bort. Ytterligare något större träd helt i utkanten har också omhändertagits, men det är som sagt undantagsfall.

Bara senast idag gick jag en kortare sträcka efter en av kommunens uppmärkta joggingslingor. På denna sträcka låg fyra fem omkullblåsta träd, som spärrade framfarten.

Och så ser det ut överallt. Området är ju sedan gammalt ett populärt område för orientering med särskild karta och fasta orienteringspunkter. Massor av stigar finns i området, men de allra flesta är mer eller mindre spärrade av träd, som blåst ikull.

Ofta talas om inom nyhetsrapportering, att skogsägare uppmanas att ta hand om fällda träd, för att inte riskera utbrott av granbarkborre. Gäller detta inte också en kommun?

Jag uppmanar kommunen att ta en politisk diskussion om hur vår stadsnära skog skall skötas. Det måste finnas en bättre balans mellan å ena sidan biologisk mångfald och å andra sidan kommunmedborgarnas önskan att få nyttja en välskött skog, som klarar alla de självklara behov av friluftsverksamhet, som en sådan skog skall kunna erbjuda.

Sten Bredberg

Karlslund