Krönika – åsikter och ställningstaganden är skribentens

Med barndomsminnen från DDR som fond resonerar Christian Steinbeck om dagens samhällsdebatt.

När politiker hjälper dig tänka rätt

Barndomsminnen från DDR möter svensk energipolitik. Christian Steinbeck skriver om medier, makt och vad som händer när vissa frågor inte längre får diskuteras.

Publicerad
Christian Steinbeck är företagsekonom med 25 års erfarenhet som ekonomichef, controller och redovisningsansvarig i flera företag. Han har skrivit analyser av vindkraftens olönsamhet och samhällskostnader i bland annat Kvartal, Affärsvärlden och Folkbladet och håller även föreläsningar vindkraftens konsekvenser.

2014 gör Mittnytt en serie inslag om vindkraftens negativa effekter i Norrland. Man visar människors oro, talar om att vindkraft är dyrt och inte bra för miljön. Journalisten Fredrik Israelsson berättar att man planerar att bygga tusentals vindkraftverk. Vindkraftsindustrin anmäler inslagen till Granskningsnämnden som osakliga och partiska.

”Vindkraften är olönsam … ändå fortsätter utbyggnaden” (Mittnytt 3 mars 2014)

När andra barn åkte till Legoland eller High Chaparral tog vi Golfen till DDR för att hälsa på släkten. För mig betydde resorna äventyr, för min svenska mor ångestupplevelser. 

Min fars negativa inställning till Partiet gav honom två år i fängelse i Östtyskland. Till Sverige kom han på äventyrliga vägar. 

Varje släktbesök i DDR var genomtänkt för att undvika problem som i värsta fall kunde leda till fängelse. Trots svenskt medborgarskap kunde han åter gripas om han kritiserade Partiet.

I min fasters fåtölj såg jag östtysk TV. Reportage som visade att heroin flödade bland svenska tonåringar eller att människorna i DDR levde i överflöd. Kontrasten mellan min egen bild av Sverige och vår lilla Golf som var sprängfylld med toalettpapper och andra bristvaror var stor. Även för ett barn var det tydligt att medias bild mer speglade Partiets drömmar än verkligheten.

De som bodde nära gränsen kunde se västtysk TV med dess livliga debatter. Miljöproblem, kriminalitet och andra samhällsproblem dryftades. 

På östtysk TV diskuterades inte samhällsproblem. Längre österut fanns ett stort område som kallades ”De dummas dal”. De som bodde där kunde enbart se östtysk TV.

”Man kan fråga sig om huvudsyftet är att producera ren el. Eller handlar det helt enkelt om att utnyttja de ekonomiska möjligheter som vindkraften erbjuder?” (Mittnytt 3 mars 2014)

Liksom DDR har Sverige statlig nyhetsrapportering. SVT, SR och UR har totalt över 5 000 anställda och är skattefinansierade. Enligt lag ska de leverera opartisk nyhetsförmedling. För att det ska bli rätt kontrolleras nyhetsrapporteringen av Granskningsnämnden, vars ledamöter tillsätts av regeringen. 

Om de bedömer att ett program eller nyhetsinslag i public service eller TV4 är partiskt måste det tas bort. Dessa beslut kan inte överklagas.

Mittnytts negativa rapportering om vindkraft fälls som partisk och får inte visas mer. Det enhälliga beslutet blir praxis för hur Granskningsnämnden tolkar och tillämpar reglerna för radio och tv. 

Efter valet 2014 får fyra av ledamöterna förlängt förordnande av Alice Bah Kuhnke (Miljöpartiet).

Hur en historisk infrastruktursatsning på elproduktion som bara fungerar när det blåser ska granskas borde kräva rejäla beslutsunderlag. Man borde rådfråga experter som ingenjörer eller fysiker. Eller själv ge sig ut i verkligheten. 

Men Granskningsnämnden gör inget av detta. Dess sex ledamöter sitter i Hammarby Sjöstad i Stockholm och tycker att vindkraftsindustrin verkar ha rätt. De har arbetat på DN, SVT och SR och saknar teknisk kompetens att bedöma hur Sveriges energiförsörjning ska optimeras.

Efter detta beslut tar public service i mycket begränsad omfattning upp vindkraftens negativa konsekvenser.

Trots att ledamöterna i Granskningsnämnden har väldigt stor makt att styra samhällsdebatten i Sverige finns inga särskilda rutiner för att kontrollera att de inte påverkas av näringsliv eller annan part.

”Byborna får stå ut med ljudet från vindkraftverken … Men också synen av snurrorna på de omgivande bergen. Solen kommer att skuggas och nattetid kommer de blinka …” (Mittnytt 3 mars 2014)

I DDR hyllar media unisont Trabanten, en liten östtysk bil byggd av plast. Den kallas för ”smidig, snabb, uthållig och robust” och är en av två bilmärken man kan köpa.

Till slut har en kusin fått köpa en Trabant. Tvåtaktsmotorn vrålar och den lilla bilen skakar när han trycker gasen i botten. Vi lämnar ett blågrått avgasmoln bakom oss. Till slut når vi 100 km i timmen. Med en tvåtaktsmotor utan katalysator och utan säkerhetsbälten.

Jag retas och säger att det nog finns bättre bilar. I Sverige skulle vilken biltidning som helst karaktärsmörda Trabanten. Och tio år i kö för att köpa en Trabant. Det kan väl inte vara det Partiet kallar för socialismens landvinningar?

"När jag läser referatet av Mittnytts inslag om vindkraft 2014 är det en profetia av vad som kommer att ske. På punkt efter punkt", skriver Christian Steinbeck.

Partiets socialism är bara snack, säger han. Vill man förstå DDR ska man titta på vem som tjänar på systemet. Är man på rätt sida får man fördelar och slipper stå i kö för att köpa en Trabant.

”Med tanke på att de största parkerna kommer att täcka åtskilliga kvadratmil blir det stora områden där det kan vara riskabelt att uppehålla sig. Vindkraftland kan bli ingenmansland …” (Mittnytt 6 mars 2014)

När jag läser referatet av Mittnytts inslag om vindkraft 2014 är det en profetia av vad som kommer att ske. På punkt efter punkt.

Sedan dess har en rad forskare bekräftat vindkraftens nackdelar. Hälsofarliga infraljud och kemikalier, raderade fastighetsvärden, dyr och instabil el och mycket mer.

Vår artikel om vindkraftens olönsamhet ska snart publiceras i Ekonomisk Debatt. Olönsamheten saknar historiskt motstycke.

Jag brukar kalla vindkraften den största kapitalförstöringen i svensk historia. Dess vinnare är projektörerna, miljökonsulterna och Vattenfalls reklambyrå som tjänat miljarder. Alla andra är förlorare.

”Samtidigt lämnar djuren vindkraftsparkerna. Vad betyder den omfattande utbyggnaden för djur och natur, jakt och friluftsliv och för de människor som bokstavligen bor och lever i vindkraftens skugga?” (Mittnytt 5 mars 2014)

Vi står i Västberlin och tittar på gränsen. Berlinmuren omgärdas av vakttorn, minfält och strålkastare. Samhällsproblem som inte kan diskuteras kan inte lösas. För den som vill förbättra sin situation återstår två val: lämna landet eller spela med.

När vi reser hem till Sverige tänker jag vilken tur jag har som lever i ett land med fria medier och öppen debatt.

Denna krönika är en uppmaning till Granskningsnämnden att ompröva sitt beslut från 2014 i ärende 14/00808.

Citaten från Mittnytt 2014 anser Granskningsnämnden vara partiska mot vindkraft. Dessa inslag får därför inte visas i public service.

Powered by Labrador CMS