ÖFK:s verkliga kris pågår inte vid sidlinjen
Börjar det ta slut på folk att sparka snart? För andra året i rad får en tränare gå mitt under brinnande säsong. Men det är inte längs sidlinjen vi hittar ÖFK:s verkliga kris.
Kiarash Livani fick 10 månader på sig i ÖFK.
Han lanserades som ett ungt och hungrigt namn, som skulle få ÖFK att spela en offensiv fotboll med hög press.
Hög press har vi också fått se. Problemet är att det har resulterat i mängder av mål – bakåt.
Livani har inte lyckats sätta en hållbar struktur, och framför på slutet verkar han inte heller haft med sig spelarna.
Med tanke på att det redan idag ska lanseras en ny huvudtränare får vi anta att beslutet att sparka Livani har förberetts ett tag, och där styrelsen både en och två gånger hört sig för med representanter från spelargruppen.
Om det ger önskad effekt får vi se.
ÖFK har med fyra matcher kvar att spela bara två poängs försprång mot Utsikten i kampen om att undvika negativt kval. Och ett tuffare spelprogram.
Oavsett utgång är det bara att konstatera att ÖFK har problem som inte bottnar i vem som står på sidlinjen.
Vid den här tiden ifjol hade Thomas Gabrielsson precis ersatt sparkade Magnus Powell. Gabrielsson såg sedan till att lösa ett nytt kontrakt i Superettan.
I december kom beskedet att ÖFK hade brutit med honom.
Istället landade valet på Kiarash Livani som nu även han får lämna.
En som märkligt nog har fått behålla jobbet genom alla turer är sportchefen Stefan Lundin, som egentligen bär huvudansvaret för den sportsliga utvecklingen sedan han tillträdde i december 2021.
Hur många bra affärer har han gjort? Vilka minnesvärda försäljningar eller värvningar kommer du ihåg?
Det senaste jag kommer att tänka på är att man släppte iväg Philip Bonde till seriekonkurrenten Västerås. En affär som enligt uppgift var värd 3 miljoner kronor i ett totalt paket.
Förstås alldeles för lite för en spelare av den kalibern.
Det som gjorde ÖFK framgångsrik en gång i tiden var att det fanns en röd tråd som genomsyrade hela verksamheten. Graham Potter och hans stab var en garant för kompetens och kvalité, och man åtnjöt respekt i fotbollsverige.
Sedan dess har ÖFK gjort sig av med sex tränare.
Det känns inte som att det vimlar av fotbollskompetens inne på kansliet.
Det är vad som behöver förändras.
